företagas mot den, som redan blifvit för Lagförslagets föreskrift, att vittne endast skulle vara berättigadt till ersättning af allmänna metel, då det nödgas resa utom domsagan, anser Götha Hofrätt så böra modificeras, att domaren må äga, älven i det fall vittnet bor inom domsagan, när skäl dertill förekommer, pröfva, vill hvad belopp ersättning af allmänna medel må äga rum. Både Götha och Svea Hofrälter yttra sig mot iagförslagets stadgande, att den, som anlite3 om biträde vid häktning och ej har förfall, skal vara skyldig sådent biträde lemna, enär en kitslig polistjensteman eller kronobetjent kunde i detta afsgende missbruka lagens bud. Götha Hofrätt tillstyrker, att ifrågavarande stadgande må inskränkas derhän, att eko, som anlitas om slikt biträde, skall vara skyldig detlemna, der häktning icke genom polisens itgärd eller annorledes ske kan. Lagförslaget inrehåller, att då häktad person förvaras annorstädes, än i allmänt bäkte, skall den, som sådant gör, straffas såsom för olaga häktaing, ändå, att häktningen eljest icke ogillas. Svea Hofrätt anmärker, att sådan påföljd syntes nog hård, enär olaga häktning straffades enligt 17 kap. 8 8 straffoalken, red straffarbete från 6 månader till 6 år. Samma Hofrätt finner äfventyrligt, att ransakningshäktet vid Underrätten förklarats för jallmänt, och yttrar, att, så snart sjelfva undersökningsdagarna äro förbi, borde fången genast afföras till länsbäktet, som står under Konungens a befallningshafvandes omedelbara tillsyn. ??) Svea Hofrätt anmärker, att om, på sätt föreslaget är, det endast skulle tillkomma Högsta domstolen att pröfve, när ny undersökning i gröfre brottmål, på grund af nya skäl, borde samma brott frikänd, skulle, af Högsta Domstolens förut mycket upptagna tid, än mera åtgå för afgörandet af dylika frågor, de der först efter noga utredning och undersökning borde komma till högsta instansen. Genom de erinringar vi framställt emot åt-. skilliga ställen af Hofrättens uilåtanden, hafva vi äfven till en del yttrat vår åsigt om beskaffsnheten och värdet af Hofrättens anmärkvingar. Äfven flera sådana, som blifvit utan erinring lemnade, hafva vi, för vår del, icke lige vittnen. Staten är icke omedelbart intresserad af utgången utaf civila mål, hvaremot statens säkerhet i betydlig mån beror deraf, att brotten bestraffas. Sedan man börjat djupare begrunda bevisningsläran, har också den grundsatsen alit mer och mer gjort sig gällande, att i brottmål bör lagstftaren ej för domaren iuskränka valet af bevisningsmedlen, utan endzest ålägga bonom, ait med urskiljning och sorgfällighet begagna sig deraf; och äfven i vårt land skall en gang förnuftet säkerligen segra öfver den garmls slentrianen, oaktadt dess anhängares ifriga hemödanden, ait bibehålia densamma. 20) Att ransakninghäkte, åtminstone i motsats till enskild persons hus, mäste anses såsom alimänt, lärer ej kunna bestridas. Definitionen på allmänt häkte synes hafva tillkommit endast i afsigt, ait derigenom antyda, det häktad person ej må anuorstädes förvaras, hvilket stadgande åter utgör en garanti för personliga friheten, hwilken annars kunde kränkas genom ol-fligt inspärrande under sken af häktning. Det är älven i så matto af vigt för en häktad, att blilva snart till allmänt häkte afförd, som bhäktningsåtgärden är Rättens pröfning underkastad, och ju förr hen alltså till häktet ankommer, desto förr kan han vänta att blifva befriad, derest laga skäl till häktningen skulle saknas. Aflagförslaget inhemtes, att, så snart håktad person blifvit vid Underrätten dömd, skall den till länshäktet afsändas. Att, såsom Hofrätltens mening synes vara, bestämdt föreskrifva, det häktad person, då ransakningens fortsättning af hvarjehanda skäl kommer att uppskjutas, bör, i afbidan derpå, till länsbäktet insändas, torde ej vara lämpligt. Derigenom skulle stundom ett längre uppehåll, än nödigt vore, förorsakas i ransakningen, hvilken dock bör med största skyndsamhet bedrifvas och stora kostnader förorsakas Kronan genom transporten fram och tillbaka mellan länsoch ransakningshäktena. Om t. ex. åklagaren begär uppskof för åtskillige vittnens hörande, hvilke inom några dagar kunna blifva för Rätten inställde, så synes det vida mer öfverensstämmande både med Kronans och den tilitalades fördel, att han i ransakningskäktet qvarhålles, till dess ransakningen binner fortsättas, än att han blifver afförd till länshäk tet, som stundom, serdeles i de norra länen, ligger på betydligt afstånd ifrån ransakningshäktet. För resan fram och åter mellan länsoch ransakningsbökten, samt korrespor densen med Konungens befsllningshafvande om fångens återsändande till detta sednare, skulle PT a VT a LL AV he a ( be a MM ÖA 8 IT) 03 AR es FA AR AR KA AR ee AA AR MA RA AR AR Br