Aftonbladet – 24 augusti 1839, sida 2

j i r i börja att väcka förhastade misstankar på ett Blad ten, tyckes deraf, ati platserna på nedra ambiheatern voro temligen fullsalta, da deremut det öfriga af buset öfverhufvud ej var mer ä halft. APTT ROOTS REVY AF TIDNINGARNE. Svenska Minerva har, som bekant är, seda: någon tid företagit sig att sawla en del lands ortstidningars opiniors-yltringar, rörande de; sednast tförefallna tidnivgs-polemiken härstädes. angående ryktet om en koalition. Det förstå st sig sjelf, att icke något annat upptages i Minerva, än hvad som kan tjena för hennes sid: af saken. Det är då billigt, att samlingen kom pletteras af oss, äfven med sådant som visa: buru man i landsorten ändtligen börjar komm: underfund med de små tidningarnas verklig: spel. I det:a afeeende synes det lämpligt at citera, hvad Carlshamns-tidningen med gårdagsposten innehåller: cAftonbladet bar trott det löna mödan att ännu cn gåcg, genom en öfvertygande artikel, söka f tarkerna riktigt samlade hos en och hvar, som ge om gumman Minervas käringhistoria, på etw lik: ömbligt som löjligt sätt, blifvit dragna öfver nä san, i afseende på den uppdiktade koalitionen. NV förestärla oss, buru så väl Miserva, som de öfriige fabrikörerpe i denna histvria måtte skratta I mjugt öfver, att det lyckals dem kunna pudra äfven negra af de liberata tidningarne, och få desse att ordentligt bita på de listigt utkastade krokearna, hvi!ka nu tyckas sitta så fast i gapen, det vi äro öf vertygade, att Hr Hjerta ärnu får försöka någ: krafttag att få dem lösa. Emedlertid torde en rätt vis granskare finna det mindre grannlaga, att, ia nan tillförlitliga bevis på verkligheten af en sådar plan, som den ifrågavarande koalitionen, kunnat presteras, redan på förhand i allmänhetens ögor som efter 42 års vistande på den publicistiska skå deplatsen. visat sig i alit vara sina grundsatser troget. Vi medgilva gerna, att det tillhör publici ster af en och samma politisk tro, att vaka öfver, det ingen sviker eller fåxtar med förrädiska va pen; dock bör man först vara säker på sin sak, innan man frambär den inför opinionens domstol; ty ett misstag i detta hänseende är icke utan si na obehagliga följder i ett land, der så många tusende olika försök bjuda till att tillintetgöra den liberala pressens verkningar. I samma tidning yttras, i anledning af en artikel i Lunds Weckoblad: aI f:ågan om den beryktade koalitionen, täckte Lunds Weckoblad vara graciöst icke blifva kort för hufvuset, derföre att vi ännu ej kurnat förmå: blifva abiindt Minerviske, utan ännu, såsom förbärdade syndare, anse Hrr Sandströms och Sucksdorffs berättelse om saken för intet annat än en delation, stödjande sig nästan på ren fiktion af några,som junnii det mödan värdt att koalisera sig med andra, för att i hast få tillskapa och vanskapa en koalition, somm den if.ågavarande. Man tänke sig bara förhållandet med den macfarlanska trillan, i hvilken Minerva, som en tosa för några år sedan, fur hele landet orskring! För vår del tro vi icke på nå gon sådan koalition, som Hr Sandström m.fl. vilja påskina, och detta af följande skäl: Hade denna mut folkets sak förrädiska plan verkligen vari i bane, så är det ju klart, att lö sta och hufvudvyilkoret för dess existens måste vorit att deraf göra en hemlighet, och således på förhand iakttaga den största tystnad och försigtighet, hvarföre det således icke är tänkbart, att Hr Hjerta, om ban varit delaktig i planen, derom på öppen gata skulle kommunicera sig först och främst mes Hr Sandst:öm, hvars person Hr Hjerta, alt döma af beskrifninge: i Afionbladet, för några numror sedan, fuilkomligen laser baiva känt, och sedermera med Hr Sucks dor ff, till hvilken Hr Hjei:ta icke tycks stå i nägot närmare föshållande, som möjigen skulle kusns berättiga till ett sådant förtroende. Man bör vä: kunna tilltro Hr Hjerta så mycken politisk slughet att han, i en så vigtig sak, undvikit att på minst: sätt bloitstalla sig för upptäckten af ett forhållan de, som helt och hället skulle hafva störtat honom i opinionen, och för alltid utplånat hvarje drag a förtroende till en Tidning, som hitiniiils burit frihetens sböldmärke på sin panna, visat sig icke å syfta ann.t än nationens int esse, och som frår sitt första uppträdande på pubiicitetens bana nästan utgjort ailmanbetens favorit-lektyr, med ev ord: varit ett uteslutande föremål för maängdens sympathi och oinskräckta tillgifyenhet. Vidare kunna vi icke förlika oss med den tanken, aut sädans män, som en Grefve Anckarsvärd, en Kapien Lindeberg, skuile öfvergifva sina förra grundsatser, hylla Styrelsens åsigter och dess bemödande att i alit kunna utvidga sin makt öfver folket, och förena sig med persuner i rådsammaren, hvilkas kända regerings-principer varit :illräckliga att be:öfva dem ailt vidare förtroende å nationens sida, och önska deras snara aflägsnande från stats-rodret. Hsad Kapien Lindeberg serskildt angår, torde minnet af de sednaste tilld:age s:rna med honom, eller hans fangseltid, vara tillräckliga att utplåna alla möjliga misstankar om delaktighet i en sådan koalition. lutligen bör man väl icke heller förglömma den omständigheten att, i händelse någon så lömsk bearbetning till en falsk opposition vic blifvande Riksdag verkligen varit i fråga, säkerli gen Svenska Minerva, sedan hon derom hunnit taga notis, utan tvifvel isktiagit den slugaste tystnad, och icke, som nu, varit angelägen om att på förband få den tiil allmänbetens kunskap. Eu zkådant intresse för folket kan icke gerna vara att vänta fån ett Blad med de tänkesätt om allmänna ärenderna och förhållanderna, hvilka Minerva besvurit oeh alltid visar sig trogen. FSE Tidningen Najaden bar, efter tagen kännedom af innehåltet utaf den artikel i Aftonbisdet, som har till rubrik: Nödig kollationering med nigra landsortblad, icke funnit sig föranlaten ati beriktiga sina förra omdömen, utan säger: aHvad vi hafve skrifvit det hafve vi cl eff n DNA MNaioedan ecem wi förnt tradda