Aftonbladet – 23 augusti 1839, sida 3

vud under skräckregeringens bila. Hans enkaflyttade med sina tvanne soner till Gentve, der hon egnade all sin omsorg åt de båda faderiöses uppfostran. Den tillkommavrce ministern nödgades, för att så fullborda sina s..dier, emottaga en privatlärarebefattning hos en Schweitsisk familj, som bodde i Paris. Hans talanger förskaffade honom snart inträde i Suards salong, som då var samlingsplatsen för alla män af snilie och hög bildning. Vär unge man, som likväl redan då var af ett allvarsamt lynne och en viss redbar hållning, lärde der känna och rätt uppskatta Cynikerne och direktorium, representarterne af republiken, de sista telningarna af Encyklopedien och ett litet antal Emigranter, som återvändt till Frankrike, sedan de revolutionära stormarna lagt sig. Det är från denna tid, som Guizots förbindelse med det rojalistiska partiet daterar sig, hvilket efter restauratiopen införde honom i det offentliga lifvet; men hans bekantskap med det Suardska huset skulle hafva ännu ett annat inflytande på hans framtid. Det är en romanesk episod i hans lif, som man ej skulle väntat af en man, hvars lugna och allvarliga lynne ej synes medgifva något slags poesi i sina enskilda förhållanden. Bland dem, som oftast umgingos i huset, var en Mamsell Pauline de Meulan, ett af de talangfulloste och kunskapsrikaste fruntimmer på sin tid. Hon redigerade då med mycken framgång tidnin: gen Publicisten, som Suard stiftat år 48014. Hon insjuknade imedlertid, en följd af öfverdrifna ansträngningar, och hennes läkare föreskrefvo henne, såsom ovilkorligt botemedel, någon tids hvila; men ack! hon icke allenast lefde af sin penna utan underhöll äfven dermed sina föräldrar, hvilka förut egt en ofantlig förmögenhet. I denna förlägenhet erböll hon en dag i Mars månad år 4807, ett bref från en obekant hand, hvari man erbjöd sig, att ordentligt insända litterära och kritiska artiklar, som behöfdes för bladet, så länge hennes svaga helsa hindrade henne fån att sjelf skrifva dem. Detta bref, affattadt i en öppen, vänskaplig och vördnadsfull stil, åtföljdes af en profartikel, hvilken så fullkomligt liknade Mamsell Meulans maner, att denna intet ögonblick tvekade att underteckna den med sin signatur och att följande dagen införa den i tidningen. Från denna tid, ända till slutet af sin sjukdom, erhöll M.msell Meulan ganska regelbundet sin okände korresgondents bidrag. Ngturligtvis var den föregifna författarinnan till dessa uppsattser ganska nyfiken att lära känna deras verklige författare. Medlemmarne af den Suardska cirkeln uttömde sig förgäfves i gissningar; men ingen tänkte på den unge och då ännu aldeles obekante litteratören, som med fullkomlig likgiltighet afbörde alla deras yttranden. Slutligen skref Pauline de Meulan sjelf i tidningen till sin hemlighetsfulie medarbetare och bad honom gifva sig tillkänna. Han hörsammade uppmaningen och den då endast 20 årige Guizot presenterade sig. Fem år derefter, år 48142, bief Mamsell de Meulan, eaktadt olikheten i deras ålder, Fru Guizot. Ett lyckligt 45 årigt äktenskap blef följdem af detta romaneska frieri. År 4827 den 4 Augusti kände Fru Guizot, att bernes slut nalkades, men hon hade med öm omsorg förberedt sin makes framtida lycka med en annan hon sjelf. Hon tog lugnt afsked af sin son och af sin man, ställande till den sednare sin sista bön, den, att få begratvas enligt Protestantiska kyrkobruket, eburu hon var katholik, för att kunna dö i det tröstande hoppet, att en deg få förenas med honom bortom grafven, en rörande gärd af kärlek och aktning för den efterlefvande! Derefter bad hon sin man läsa för henne en god bok, och afsomnade stilla under det hon afhörde en predikan af Bossuet om själens odödlighet. TECHNOLOGISKT.