Aftonbladet – 23 augusti 1839, sida 2

Före det 40:de sekiet var konungamakten der enväldig; Bogislaus den I inskr ärkte co, hiv ligt medelst kallande af riksda ger, Evi ha sed Jagellonerne kommo på thronen genom Lithauens införlifvande allt mer och mer inkräktade på Konungamakten; utnämnde 2:ne Kronfältherrar oberoende af Konungen, men ansvarige inför riksdagarne; uppgjorde efter Sigismunds död år 4372 sin Pacta conventa och fråntogo efter hand konungarne så all makt, att desse ej voro annat än skuggbilder al en regcat; Liberum veto vid konungavalet, hvarigenom en enda röst kunde tillintetgöra hela nationens önskan, äfven beslutadt af de yrande ständer, rågade måttet af villan. Anarkien kom — och Pohlen föll, ett blodigt offer för sina grannars försåt och inkräktningsbegär., aFranska ständerne, samlade vid riksdagen i Blois år 1588, uppsade all lydnad åt sin konung Henrik den III, förde krig med honom under Mayenne och liguegrade sig sedan mot dess laglige efterträdare Henrik den IV, som först efter ett långvarigt inbördes krig och medelst öfvergifvandet af sin troslära förmådde återställa lugnet i sina stater., Hvem kan väl, sedan man genomgått denna öfversigt, tvifla på, alt inga partiåsigter, utan historien sjelf, är den som utsagt domen öfver denna representation. Härmed är icke meninsen att påstå, det ju icke mycket godt kommit ifrån densamma, men endast att visa, det Ständerne mest af allt saknat den bevarande esenskapen, som man velat tillägga dem.