Aftonbladet – 23 augusti 1839, sida 2

åtminstone ej förändra sig på en vecka, uta till följd af hot och af girighet. aMen om altaret (lyckligtvis i detta fall) ick kan berömma sig af vår Ståndsrepresentation conservaliva anda, — så har thronen, eller hvad lika är, dess innehafvare, icke eller myc ket skäl att den lofsjunga, enär Successions ordningens så kallade legitima kedja i flera fail (i ett sednare fall äfven lyckligen) lika hastig af den blifvit bruten, som tros-lärans helige band år 1527.n aUnder Eric XIV dömde Riksens Ständer .Hertig Johan till ett evigt fängelse, och åbeI ropade sedan just denna dom såsom ett bland . skälen till nämnde konungs afsättning. aKrypande för Carl IX:s enväide, dömde de, i trots af lag och rättvisa, de utmärktaste män bland rådet till stupstocken., cÅr 1680 lemnade de enväldet till Carl XI och grundlade derigenom alla de olycker, som drabbade fosterlandet under dess efterträdare, hvaraf Sverige ännu icke mäktat repa sig., aEfter deras återväckelse år 1720, finna vi denna Ståndsrepresentation, svag och förfärad, förlorande den bhjelteanda, som Carl XII ingifvit nationen, låta försvarslöst sköfla våra kuster, och endast genom ett konungaval i segrarens tycke tillköpa sig en neslig fred.n a Vi finna dem derefter försäljande sina samveten antingen till Ryssland eller till Frankrike; vara vållande af de nederlag, den nesa och de olyckor, som drabbade Sverige på 4740:talet; förlorande en del af Finland och icke frälsa det öfriga annorlunda, än genom åter ett thronföljareval, gjordt på Segrarens uppmaning och med uppoffring af en äldre gren af WasaHusets rättigheter. a Vi finna denna Stånds-Representation genom sjelfsvåldet af sitt uppförande och skamligheten af det der drifna försäljningssystemet, förlora allt förtroende hos nationen och förgifta inom dess bröst det då uppgroende frö af lagbunden frihet, som skulle kunnat uppbringa så ädla frukter, om vårdad, men nu tjenande endast att bana vägen till ett nytt envälde, Gustaf III:s, som — ytterligare utsträckt genom den af 3:ne RiksStånd år 4789 beviljade SäkerhetsActen, grundlade möjligheten af ett styrelsesystem, likt Gustaf den IV:s, som icke allenast vållade förlusten af Finland, utan var uära att kosta Sve-l rige sin tillvarelse, enär det, enligt säkra acta, skulle sönderslitas vid Motala elf och bli ett offer för ett tvåfaldigt främmande välde, liksom Pohlen kort förut fallit för ett trefaldigt. aDessa äro historiens vitnesbörd af vår Ståndsrepresentation. De synas icke på något vis bekräfta dess uråldriga ursprung; eller dess conservativa anda; eller dess oemotståndliga försvar af folkets frioch rättigheter; eller dess osvikliga tro för konungahusen; eller dess serdeles lyckliga resultater för nationens välstånd, eller dess bedrifter till upprätthållandet af fosterlandets oberoende, hvilket, om frälst till dato, icke har den det aldra minsta att tacka. aSedan vi nu genomgått hufvuddragen af Sveriges Ståndshistoria, böre vi äfven kasta en olick på andra länders, för att se, om den der verkat bättre än hos oss; börjom med vår granwe Danmark. a Vi finna der ståndsrepresentationen öfverlema åt Fredrik den III år 4661, genom den såcallade Konge Loven, det mest oinskränkta envälde, som någonsin funnits i Europa; och gå å långt i sin ifver att förklara den för rTriksörrädare, som ens yttrar tankan i tal eller krift, att detta envälde förminska., aHvad Danmark vunnit derpå, (änskönt dess onungar visst icke missbrukat det dem gifna älde) intygar ett ögonkast på landets nuvarane geografiska karta jemförd med en äldre, viar en återblick på hvad Danmark varit och vad Danmark är., cUngern, ett af naturen mest begåfvadt land, ar att tacka sin stånds-författning, att det i ekler förblifvit på den låga ståndpunkt i ineliektuelt och roaterielt afseende, på hvilken et ännu befinner sig., aSiebenbirgen äfven så; dess representation nehåller likväl i superlatif grad den fördel,!q om våra historici tillägga vår fördelning i fyra fö ånd, enär den till och med är fördeld i fyra te tioner: (Transilvaner, Ungarer, Szekler och de ichsare,) med fyra olika trosbekännelser, den utholska, Lutherska, Calvinistiska och Unitaanska.n oj MA -— ee fer MERLAmMATSO I OR Pm Fr