Aftonbladet – 21 augusti 1839, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. TILLSTÅNDET I NYA SÖDRA WALES. En skrifvelse ifrån denna unga intressanta koloni, af den 3 Mors, innebåller följande, som troligen med nöje skall läsas: eBetta år har varit serdeles bekymmersamt för kolonien, ty vi hemsökas sedan sex månader af sådan torka, att icke allenast skörden på de flesta ställen slagit felt, utan äfven att boskapshjordarne, som utgöra vår förnämsta rikedom, ej mer finna något foder, och att landsvägarna i det inre äro nästan öfverhöljda af döda oxar. Mången stor boskapsägare på koloniens gränser har nästan helt och kbållet förlorat sina hjordar, emedan dessa fördiupat sig i det inre af landet, för att söka vatten och gräs. Tusentals bafva blifvit drifna till floden Murray, i det hopp att finna foder åt dem i Australia Felix och SydAustraliens rika slätter, rnen underrättelserna derifrån låta icke serdeles gynnsammare än här. Vi räkna nu på April månad, då vår regntid börjar, då de sydliga och östliga vindarne drifva molnen hit från oceanen, men dyrheten, som redan är ganska stor, kommer i alla fall att räcka till nästa skörd. Bekymret ökas än mer genom koloniens brydsamma financiella ställning, hvilken vår guvernör Sir G. Gibbs den 14 Februari utvecklat för kolonialförsamlingen. År 1838 stego koloniens inkomster till 203000 och utgifterna, så vidt man ännu känner dem, till 295.000 Sterl., hvilket sålunda lemnar ett deficit af 92,000 . Inkomsterna hade understigit beräkningen med 26.000 , och som de i år ej kunna ökas under så beskaffade omständigheter, men utgilterna i stället måste betydligt ökas genom lifsmediens stegrade pris, så kunna vi räkna på ett deficit af minst 4120 000 Sterl. Detta härleder sig derifrån, att Engelska regeringen alltsedan år 1834 ej mer betalar kostnederna för polisen och fängelserna, utan kastat dem på kolonien. Dessa utgjorde förlidet år 68,000 , och dessutom 10,000 för gränspolisen och 42,000 för nybyggnaden af ett fängelse, således jemt lika mycket som årets deficit. Koloniens ordinära inkomster hafva aldrig kunnat bestrida dessa utgifter, utan de ha hvarje år, från 1854 till 4837, förorsakat ett deficit af 30,000 Sterl. Men som inkomsterna tilltogo betydligt med hvarje år, väckte sådant icke något serdeles bekymmer, dock protesterade guvernörerne hvarje år deremot i England och sökte bevisa, att polis och fängelse endast derföre kostade så mycket, emedan det var en straffkoloni, hvarföre billigheten fordrade, att dessa utgifter bestriddes af England. Detta har likväl beständigt afslagits i London, och som vi framför allt behöfva Englands skydd, så återstår för oss intet annat än att betala. Kolonien har visserligen en tillgång i en ansenlig fond, som icke upptages i dess budget, nemligen afkastningen af kronoländeriernas försäljning, hvilken årligen plägar utgöra 400 till 130,000 Sterl. Dessa penningar voro, enligt det nya och ganska kloka kolonisationssystemet, endast bestäm da för nya kolonisters införande från England och vi ha också förlidet år erhållit 7000 sådane, men nu tvingar oss nödvändigheten att använda största delen af denna summa till våra lokala bebof och till betäckande af det nämnda deficit, hvilket är en verklig olycka för oss, men som likväl icke kan bli långvarig. I trots af dylika temporära afbrott gör kolonien likväl oupphörliga framsteg. Port Phillip och provinsen Australia Felix, genom hvilka vårt område sedan tvenne år blifvit nästan fördubbladt, kosta hittills, i mätningar och till anstalternas första grundläggande, ansenliga summor (t. ex. sistlidet år 20,009 St, men förkofras också hastigt, att de redan nästa år anses kunna börja lemna ett öfverskott. Melbourne, hufvudstad och hamn i Australia Felix, innehåller nu 4000 innevånare, med magasiner, stenhus m. m., på en ort, hvarest för två år sedan ännu ingen hydda oeh knappt de första nybyggarne kampera deunder tält. I Införseln härstädes var örlidet år större, än något föregående, och steg till den, för en befolkning af icke 100,000 menniskor oerhörda summan af 1,500,000 St., hvaraf 4,102,000 kom från England, 183,000 från Engelska kolonierna, 82,000 från främmande stater, 8000 från Nordamerika, 71,000 från fiskerierna, 35,543 från Söderhafsöarna och 54,000 från Nya Seland. Länder, sådane som Australien, hvilka hafva en stor stapelartikel, åt hvars produktion de uppoffra all annan industri, hafva visserligen alltid en jemförelsevis större handel, än gamla, civiliserade stater, hvilka, så mycket möjligt, sjelfva tillverka sina behof; detsamma är fallet med Westindien, Brasilien, Hayti m. fl., emedan länder, i denna belägenhet, införa alla fabriksvaror och till och med en stor deal af sina lifsförnödenheter. Sålunda hafva vi förlidet år, i trots af vår ofantliga boskapsskötsel, infört 44,300 centner saltadt kött,1238 centner smör och ost, vidare 892