Aftonbladet – 21 augusti 1839, sida 3

till dess försvarare, så inom som utom konseljen. Till de sednare hör, som bekant är, Svenska inerva, hvars täta besök inom eller utanför konseljens aglasväggar gifvit henne grundade anspråk på värdigbelena af de:s hedersledamot. Man behöfver visst icke föru sitta, att denna dam skulle ef purt kolibradroseri besluta sig att så eller falla med systemet, blo:t for principens skull, eiler blott derföre, att hon på vissa stora kurdagar burit dess färger; men fara är, att hon nödgas cgöra sig en dygdafnödenc; ty om agubbarne, retirera, hvart skall då cgumman, taga vägen? När gubbarne lemnat de höga gemaken, behöva de icke mer någon städerska på stat, för att csopa rent, cfter Deras Exellercier; när de icke mer hafva någon antichambre, hafva de icke heller någon reconnoisance för den, som der roar sig med att comgås på vördnedsfull fot; den lilia lönen på indragningsstaten förslår ej långt, och hvad angår ckommunikationerna,, som icke inbringa mycket om de ej rcusser2, så är, Gud bättre, utsigten klen, rär aglasväggarne, få jalusier, och de nya statssekreterarne icke mer igenkänna den gamla ex;editionssekterr. Att såsom de sist afgångne Franska ministrarne, med pensioner och charger, anticiperede på framtiden, trygga sivra anhängare är i Sverige lättare tänkt än verkställdt. Hvad gumman gjort för att mota dessa bedröfliga ulsigter, som ofelbart någon ging komma henne ör kikarp, är för mången obegripligt, men sannolikt ändeck det habilaste. som i benans prekära position låtit sig göra. Hennes små artigheter åt det i lifstiden ultraliberala Stockholmsbladet, hennes allians med dess hufvudredaktör, hennes årslånga besvärliga trefvande blend cyullbyxor,, astorhertigar,, anotenier,, crödastöflar,, ckurirpiskor,, aullstrumpor, ckrafs,, cankor, apuliarn, cåsnor,, abhockar, och tusen andra besynnerliga ting ur den royala och loyala rustkammarn), äfvensom hennes förtviflade anlopp mot akoalitionen, cch mot hvarje person, som i politiskt hänseende råkat tillvinna sig något allmännare förtroende, allt detta är medel för ett och samma ändamål, att göra reformvännerne och, i och med detsamma, reformerne misstänkta. Hvad af dessa hennes hopsmörjelser ej finner användmng för dagen, aöiverbindes och förvaras till framdeles bruk, och den tid torde väl komme, då hon framtager sjelfva det under hennes z2uspicier foctrade extra Stockholmsbladet, för att deraf göra ett parti i den tablå, som, vill Gud, en gång skall framhållas, för att skrämma Ständerna med atryckfrihetens vådorp. — Minervas position, som tvingar henne aw strida pro aris et focis, hennes habili1et, att än med smekningar än med fantasmagoriens hbjernspöken för nigon tid kaptivera och till gemensamt anfall med sig förena dem, som på något sätt kunna, vare sig med wattester,, eller annorledes tjena hennes afsigter, ställa henne alltid i spetsen för en konservativ! koalition, nemligen för den afdelning deraf, som bedrifver striden mot personer. Huru kon utan minsta gene af sak utfört denna sin:! rol, derom vittna hennes egna, så välsom hennes allierades, det extra Stockholmsbladets, Frejas, Carlstadsbladens med flere; spalter. Men dessa preparativa anfall mot personer, som på en eller annan god grund presumeras komma att undersödja de väntade reformerne, äro icke nog; man måste äfven rikta sin uppmärksamhet på den snart sammanträdande debatterande församlingen. Något hvar känner hvad taktiken i detta hänseende bjuder, och den är ty värr sällan overksam derföre, att den är gammal och känd. Att afleda uppmärksamheten från de svagaste punkterna, att hopa ärenderna, att i nödfall likasom gå reformbegäret till möte med förslag fintligt afpassade för den lugna och beskedliga logik, som sammanfattar granskningen efter den välkända formeln: cå ena sidan är det visserligen allt för sannt — — men å den andra kan med icke mindre fog sägas,, är elt operationssätt, så ofta med framgång användt på våra ständer, att det sannolikt äfven hädanefter vinner vederbörandes bifall. Hvad konseljen i derna syftning tilläfventyrs kan förehafva, vet naturligtvis bäst Sv. Minerva, som derefter kan rätta sina anfall. Hvad man allmänt bört, är blott, att Ständerna från konseljen skola hafva att vänta en massa förslag af hittills osedd storlek. Förslag till förattningar för fattigvård, för kommunalstyrelse, för fångvård och deportationsstraff, förslag till nrättning af folkskolor, till ny tulltaxa, tillny sjölag, ja till ny krigs-, ny kyrko-, ny civiloch kriminallag, alla mindre väsendtliga reformförslag att förtiga, äro sedan länge påtänkta och ofvade. Det är således blott en hten totalrevision af hela vår borgerliga lagstiftning i alla less grenar, bvarmed regeringen till ei början can agå Ständernas önskningar till möte, och ringa äfven det starkaste reformbegär att förtummas af häpnad. Att någon reform af den solitiska lagstiftningen, något Jlitet förslag till a SA mor mm mm so ss AL mm