Aftonbladet – 20 augusti 1839, sida 2

ä Nlll5 tf pPIIIVE VI VEM ve MIM MM ME MET platser. Den öfre amfiteatern lärer blifvit något utvidgad genom indragning af några platser i den stora Kungl. logen. — Publiken väntade i dag på morgonen med en viss nyfikenhet, att få åskåda en fortsättning af Svenska Minervas i förra numret började stormlöpning emot Hr Grefve C. H. Anckarsvärd, för att erfara, huruvida den vördnadsfulla foten, som var så ytterst matt och ömkelig i det första anloppet, sederraera kunnat hemta något friskare krafter. Lyckligtvis har gumman likväl för denna gången fått en behöflig rast genom en medhjelpare, framträdande lika stormodig som hon sjel, och som tyckes hafva åtagit sig, att blifva en riktig sekundant åt henne. Det är den nye Kammarherren Grefve Adlersparre, densamme, som i den Nya Läsning i Blandade Ämnen låtit Georg Adlersparres skugga, stiga fram för allmänheten med det kalomniösa brefvet om Grefve Anckarsvärd. Nämnde Kammarherre och Grefve har nemligen, just i det ögonblick då han, efter eget tillkännagifvanle, stod i beredskap att företaga en utländsk res3, tyckt sig ieke kunna lemna fädernejorden, utan att låta i Svenska Minerva införa en skrift, adresserad till Grefve Anckarsvärd, hvilken utgör ett sådant bidrag till den resandes egen begynnande historia, att den förtjenar en vidsträcktare offentlighet, och som vi derföre här införe: Ett ord till Grefve C. H. Anckarsvärd! cHerr Grefve Anckarsvärd har i Aftonbladet för den 10 Aug. infört en artikel, till stor del riktad mot mig. Det synes mig, som Hr Grefven i denna uppsats figurerade med håfven, att samla allmosor åt sitt utsvuitna politiska rykte. — Ofvannämnde artikel kom mig först tillhanda i går, och som jag i morgon företager en utländsk resa, så finner Hr Grefven lätt, att jag ej nu kan, som jag vill, bidraga tillinsawlingen. Jag lofvar dock bestämdt, att genast efter hemkomsten ut!l fäderneslandet lemua min skärf, en skärf, som jag hoppas skall fylla hela den grefliga fattigbössan. Hr Grefven har då sjelfmant proklamerat sig vara den i Adiersparrska brefven påpekade aHelige Carl Henrik,. Jeg gratulerar till helgonaskimret och den sjelfgjorda kanonisationen. Vid den nu kommande riksdagen torde en sådan nimbus behöfvas för hvar och en, som vill spela tfventyrliga roler. Väl visste jag, att Svenska Minerva för längesedan satte martyrkronan på Hr Grefvens hufvud, men aldrig kunde jag tro, att denna pinohistoria skulle göra Hr Gr. till ett helgon. Det har dock så skett till allmän förlustelse, och hoppas vi, ait vår nya Santa Brigitta måtte lyckas i alla sådana underverk, som skulle göra oss vanliga menniskor till — fantaster! Men, skämt för sig. Fraradeles, Hr Grefve. skola vi mötas på det kritiska fältet, då det skall bli mig ett nöje att få uppträda mot en sådan vidunderlighet, som Grefve C. H. Anckarsvärd. Materialier sakuas icke mig, och jag tofvar heligt att använda dem på allt möjligt sätt, som kan göra Hr Grefven O!-—afundsvärd. Ja, bästa Hr Grefve! ni skall få dansa; och om det något skulle draga ut på tiden innan Hr Grefven får visa sina ben och öfriga lemmar, så heder jag Hr Grefven trösta sig med den gamla satsen: Den väntar aldrig för länge, som väntar på någet godt.x aUtgifvaren af Läsning i Blandade Amnen (ny serie).n Vi höre tillägga, att författaren uti skiifvel52, som i går förmiddags kom oss tillianda, jemväl anhållit om ofvanstående artikels införande i vårt blad, och dervid bifogat ett med sin egen handstit författadt koncept, utom hvilke! vi gerna skulle velat draga äktheten deraf i tvilfvelsmål. Vi tillstå likväl, att vi, äfven det:a oaktadt, skulle dragit i betänkande, att offeatliggöra en sådan produkt, icke för Grefve Anckarsvärds skull, utan för den unge Grefve Adlersparres egen, om den icke redan funnits genom Minerva öfverlemnad åt trycket. Ty vi tro verkligen, att den unge Grefven icke ger sitt namn någon tärdeles prydnad genom ett skrift