Aftonbladet – 19 augusti 1839, sida 2

L dade ledigheten ifrån tjenstgöring till beredande och ordnande af hvad de, såsom sjelfye parter i ofvannämnde sak, önskade att i underd. svara, och fatt icke åtskiljas förr än sådant skett, helst vid betraktande af hvad i lagen i 49 Kap. ) Rältegångsibalken stadgar, den enas eller andras bortresa Joch aflägse vwvistende från staden medan saken för rätta är, icke lärer anses utgöra laga anledning till det uppskof med svaromålets afgifrvande som redan ägt rum och vidare synes vara åsyftadt. Att anmärka detta och tilika, så vidt af mig I beror, söka förekomma den ytterligare tidsutdrägt, Isom eijest skulle förestå, är både min pligt och min rättighet. För öfrigt och bvad angår svarendernas erinran, att jag i nära 4 månader dröjt med afgifvande af mitt slutpåstående i detta mål och således en längre Itid uppehållit målets framgång, synas svaranderne TIhafva förgätit, att de, som i slutet af Juli månad undfingo del af mitt förut afgifna anmärkningsmemorial och i slutet af derpåföljande Oktober injkommo med deras underdåniga förklaring deröfver, sålunda för detta ändamål, utan någon anmärkning, ifrån min sida, begagnade nära 3 månaders tid, hvaraf tvenne månader utgjorde den så kallade semestern och lemnade ledighet från embetsgöromälen. Biilligtvis borde svaranderne finna, att åtminstone lika lång tid erfordrades för granskning af deras förklaring och affattande af mitt slutpåstående, hvilket, på dagen räknadt, inkom på 3 månader och 48 dagar efter förklaringens emottagande, under hvilken tid jag, i beständig embetsutöfning, bland annat, jemte handläggning af flera enskilda personers klagomål af vigtigare beskaffenhet, dels äfvea var pligtig att fullfölja och hufvudsakligen utföra min embetstalan uti ett annat välbekant, serdeles vidlyftigt mål, som för närvarande är på Eder Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, dels slutligen ordnade och till trycket befordrade min sednaste embetsberättelse. Om åter nysspämnde tid sammanräknas med de dagar, som förflöto, dels ifrån den 20 Juli sistlidne år, då sig visat, att Hofrättens utslag i tryckfrihetsmålet icke öfverklagades, och till den 23 i samma månad, då mitt underdåniga anmärkningsmemorial inlemnades, dels ifrån den 30 April innevarande år, då Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss af svarandernes underdåniga förklaring öfver slutpåståendet mig tillkandakom, och till den 8 derpåföljde Maj, då min underdåniga påminnelseskrift ingafs, skall det befinnas, att målet berodt af min embetsåtgärd inalles i nära eller närmast 4 månaders tid, under det att svaranderne, för svaromålets afgifvande, tagit sig, utom nära tre månader till första förklaringen, en månad till förklaringen öfver slutpåståendet, hvilken, på denna korta tid, under tjenstgöring, kunde medhinnas, och nu sednast utöfver två månader, för att bemöta några påminnelser vid deras egen slutförklaring, således redan tillsammans fulla sex månader, hvilka ämnu torde ökas åtminstone till nära dubbelt emot fyra, om än, såsom jag vågar heppas, Eders Kongl. Maj:t värdes i nåder sätta en gräns för en obestämd tidsutdrägt. Denna enkla. jemförelse, som bäst ådagalägger, hvilkendera, antingen jag eller vederparterne, mest bidragit dertill, att målet ärnu, efter ett ärs förlopp, icke är slutligen utfördt, lärer ock visa, huru mycket fog de ägt till deras obetänkta, emot mig riktade erinran, och huru nära deras högt yttrade önskar, om snart slut i saken, kan förenas med deras eget görande och låtande. Imedlertid och som, efter hvad jag underdånigst tror mig hafva med laga skäl styrkt, svaranderne icke lemnat skyldigt afseende åt Eder Kongl. Maj:ts högstberörde nådiga remiss, i det att svar å min underdåniga påminnelseskrift allt bittills uteblifvit, och deras andragande i förenämade inlaga, att förklaring skulle så fort som möjligt inkomma, hvarken härleder sig ifrån gällande grunder, eller gifver någon säkerhet om eller när en sådan förkleringsskyldighet ken varda fullgjord, vågar jag göra mig förvissad, att Eders Kongl. Maj:t i nåder värdes bifalla min, uti memorialet af den 31 Juli, underdånigst gjorda anhållan, att viss tid för afgifvande af slutlig förklaring i saken måtte svaranderre föreläggas.c Högste Domstolen har nu förelagt Hindbeckska divisionen tid till den 46 instundande September, för att inkomma med sin slutliga underdåniga förklaring, vid äfventyr att eljest bafva förlorat rättigheten dertill. ) Detta kapitel är af följande lydelse: cOm then, som far ifrån rätten utan lof. 9 CT INu hafver man så nödig rasa att han aå