Aftonbladet – 19 augusti 1839, sida 2

borgs handelstidning med förra posten berätta de, att Hr Julius Gönther skulle hafva vägra sjunga på Mile Linds konsert, om han ej fingf dela halfva ickomsten, oaktadt Mlle Lind föru sjungit på hans. Göthen lemnar nu häröfve: en förklaring, att Mile Lind hade anmodat Hi G. att i kostym sjunga Roberts parti till Ali ces cavatina uti pjesen Robert af Normandie men att han vägrat detta af det skälet, att Ro. bert der blott har några enstafviga ord att re. plikera. Imedlertid är den föregående uppgif. ten härigenom icke vederlagd, utan tyckes for. dra en förklaring af Hr Gänther sjelf; annar: är det väl sannolikt, att han icke blir riktig! välkommen hos hufvudstadens publik. Vi kunne dessutom, med vår enskilda körnedom om Hr Gänther, omöjligen tro, att han handlat på def viset, som den första beskyllningen innehåller — Svenska Minerva började i Lördags en stormlöpning mot Grefve C. H. Anckarsvärd, som, att döma af hennes löfte, lärer blifva icke mindre långvarig än hennes förra anfall mot samma person. Början af detta anfall är så under all kritik eländig, att till och med personer, som annars taga Askelöfvet i något betraktande, denna gången kastade bort det med förakt och äckel. Hvad skall man väl döma om ett system, som på det sättet begagnar sina organer till allmän upplysning? — Dock, vi hade så när glömt, att detta icke är den enda af Minervas sednaste bedrifter. Hon har äfven i förra veckan uppfunnit ett nytt öknamn på Dagligt Allehandas utgifvare. — Tidningen Göthen innehåller en insänd artikel, kallad Aftonbladets Erkebiskopsval. Den är riktad mot en uppsats i Aftonbladet, i anledning af de förestående valen till detta embete, och serdeles hvad deruti förekommer angående Biskop Wingård. Göthen har redan försett artikeln med några lämpliga noter. Vibehöfva således icke uppehålla oss dervid mera, än för att nämna, det A. B. beskylles att vilja per fas et nefas vinna sitt ändamål, att vända presterskapets förtroende från Biskop Wingård, samt att insändaren nekar för de i vår artikel omnämnda supeerna vid sistlidne riksdag. Vi undra för öfrigt icke på, att Biskop Wingård blifvit ond; ändamålet med artikeln var icke heller att blidka honom. Men beträffande hans klagomål leröfver, att vi orättvist beskyllt honom att nåla tiden för mörk, så lär han få lof att håla detta till godo; vi hänvisa i detta hänseende ill det famösa herdabrefvet, hvars många faktika oriktigheter redan blifvit vederlagda. J—