Aftonbladet – 14 augusti 1839, sida 2

s) I afseende på det fösta af Hofrätten anförde skäl, så kan med fog frågas, hvartill skulle det väl tjena, att utarbeta en ny strafflag, om ej andra stadganden finge deri intagas, än sådana, som öfverensstämma med de förut gällande? Efter en sådan måttstock betraktadt, skall lagförslaget synas lika öfverflödigt som ändamälslöst. Den olikhet, som eger rum emellan nu gällan:ie straffarter och de, hvilka blifvit i lagförslaget antagna, utgör ensamt, såsom Lagkommittten anmärkt, en tillräcklig grund att frångå den hittills gällande princip i afseende på iterorsde brotis bestraffning. Att Lagkommitteen icke kunnat antaga annan princip än den klandrade, synes vidare följa af föreskriften, det fånge, som förhåller sig väl, skall tillfrigifvande anmälas efter viss tid, änskönt ådömde strafftiden icke ti!ländagått. Den nu gällande grundsats, att straffet skall vara till fullo undergånget, innan förhöjdt straff för iteration kan tillämpas, skulle särdeles med det nya straffsystemet, leda till stora inkonseqvenser. Genom hvarje förkortning af straffarbete i nådeväg skulle brottslingen derjemte försäkras om befrielse från skärpning i straffet för iteration af brott. Samma förmån skul