Aftonbladet – 13 augusti 1839, sida 2

) Så konseqvent detta raisonnement ock måsynas, torda dock deremot kunna anmäkas, att sösare oflast äro mera ömtåliga än andra för mindre förluster. Alt en slösare är liknöjd, om hans gods förspilles, lärer ej kunna antagas såsom en allmän sats. Slöseriet har i de flesta fall sin grund i belt andra orsaker än liknöjdhet. Till och med begäret efter vinst kan föranleda till slöseri, såsom exempel hvarå må nämnas hazardspel och illa beräknade spekulationer m. m. D Det synes verkligen som båda Hofrätterna voro i den grofva villfarelse, att då flera förenat sig om ett brotts begående, skulle den eller de af dem, som vid gerningens utförarde stått på vakt, endast straffas såsom medbje!nvare i rirgare mån. Hofrätterne lära alldeles förbisett 4 N i samma Kan. som den klandrade. Den af css åberopade är af dettta innehåll: cBatsa två eller aflera i samråd beslutit verkställandet sf något abrott; då skall hvar, som i den stämpling deltagit och vid brottets utförande närvarit etler deratill hulpit eller, före tötförendet, gerningsmannen tillhandagått, straffas som vore han sjelf geraingsmannor.n ye