Aftonbladet – 13 augusti 1839, sida 2

BROTTMÄLS-LAGSTIFTNING. Med rastlös ifver synes vår samtid arbeta på brottmålslagstiftningens förbättring. Onekliger utgör detta ett bland tidens stora syften. Härom vittna ej mindre de talrika 1theoretiska forskningar, som utmärkte vetenskapsmän anställt öfver detta ämne, än äfven de nya strafflagar, som blifvit antagne och utarbetade i Frankrike, Osterrike, Bäjern, Wärtemberg, Belgien, Hannover, Sachsen, Oldenburg, samt åt skilliga af NordAmerikas stater. I sjelfva Engtand bar Lordkansleren Brougham väckt fråga om ingripande reform i strafflagarna, och vid Norska Storthinget förehafves nu till granskning ett förslag till ny Brottmålslag. Det är också klart, att i samma mån humanitet och bildning samt kärleken till friheten göra sig gällande hos folken, skall man fiana behofvet af strafflagarnas förändring. Då menniskans värfe erkännes, kan man ingalunda tillåta, att detsamma trädes under fötterna af grymma straff. lagar, som icke fista det ringaste afseende å hennes förnuftiga natur. Di man af Regeringen fordrar garantier mot meöktens missbruk, san det icke vara likgiltigt, om Brottmälslagskipningen, bvars Damoclessvärd städse sväfvar öfver medborgarnes hufvuden, saknar möjliga och nödiga kontroller till förekommande af missförstånd eller godtycke. Då man öfverallt i allmänna värf fordrar offentlighet, hvilken, så till sägandes, utgör lifsprincipen för ett fritt eller konstitutionelt samhällsskick, mäste man i afseende på domstolsförhandlingarne följa samma grundsats. Då dörrarne till Folkombudens örsamlingsrum stå öppna för allmänheten, synes man ock äga rätt att fordra, att dörrarne till domsalen ej varda tillslutne för åhöraren. Svenska folket saknar icke heller intresse för örbättringen af sina strafflagar. Sjelfva det förslag, som i sådant ändamål blifvit, till följd af båda Statsmakternas vilja, ut:rbetadt och de dervid gjorda anmärkningar af dem, hvilka icke serskildt dertill varit uppmanade, tyckas bekräfta ett sådant förhållande. Utan tvifvel lära dock svårigbeter uppstå för antagandet af en ny strafilag. Den som gjort sig något bekant med våra Riksdagsförhandlingar, vet äfven, hvilka stora hinder möta ett sådant företag. Om man någonsin skall lyckas att under pu gällande former uppnå det så länge efterlängtade målet, eller antagandet af en ny med tidens fordringar öfverensstämmande strafflag, blir det