Aftonbladet – 9 augusti 1839, sida 3

MBE SH EO on es BLANDADE ÄMNEN. TECKNISKT. Elektromagnetismen såsom drifkraft för fartyg. (Ehuru. en uppsats häröfver redan för någon tid sedan stått i Industriföreningens tidskrift, torde dock en kort underrättelse derom ej sakna intresse.) Ryska regeringen lät i September månad förlidne år tillsätta en kommitte, bestående af Viceamiralen von Krusenstern tillika med några vetenskapsmän och två sjöoflicerare, för att leda och biträda vid de försök, som Professor Jacobi skulle anställa, att till machimers drifvande begagna den elektromagnetiska kraften. Kommitteen borde i synnerhet fästa sin uppmärksamhet på möjligketen, att använda denna kraft till nytta för skeppsfarten, och det problem, som varit den föresatt, att sätta en bät i rörelse, är så vida upplöst, att den 13 September gjordes dermed på Newa det första försöket, och detta fullföljdes flere dagar ech veckor. Emedan man velat skynda med försöken, på det man snart skulle lära känna de serskilda förhållanden, som vid det praktiska begagmandet af denna kraft kunde förekomma, hade man icke gifvit sig tid att låta bygga en till detta ändamål serskildt inrättad båt, utan Hr von Krusenstern hade tillåtit kommitteen, att begagna en åttaroddig slup, af det slag, som vid ryska sjöstaten brukas, 26 fot lång, 8!(, fot bred. Denne förseddes med skofvelhjul, lika so m en ångbåt, och röreisemaehinen, tillika med det galvaniska apparatet, insattes. Ehuru hela anordningen var mycket ebeqväm, och vid många inrättningar uppkommo svårigheter, hvilka man först lärde känna på sjelfva båten, kunde man ändå vara nöjd med försöken, på den grund, att de voro de aldraförsta. Ty man hade förut endast ämnat anställa dem i stilla vatten, hvaremot det nu lyckades att på Newa gå upp emot strömmen, der den icke var alltför stark. Vid ett försök, som gjordes i stilla vatten, gick båten med en hastighet af mer än 3 fot i sekunden, hvilket gör ungefär lika många werst i timman; men i medeltal kunde farten beräknas till imellan 2 å 3 fot, och en färd af vid pass 7 werst på Newa och i kanalerna fullbordades på en tid af 2 till 3 timmar. Båtens hastighet hade otvifvelaktigt varit större, om man kunnat jemnare fördela lasten och icke behöft att upptaga den främsta delen, som, i förhållande will det öfriga låg för djup, nämligen 2, fot. Sjelfva machinen upptog icke mera rum, än 41, fot i bredd och 2,, fot i längd. Batterierna, som bestodo af 320 par plåtar, voro beqvämt anurdnade längs efter sidorma, så att tolf personer dessutom kunde utan svårighet rymmas om bord. Imediertid kunde machinen, med ett så starkt batteri, icke länge arbeta oafbrutet, emedan den himdrades att använda sin fulla kraft genom några fel, som visserligen icke vore betydliga, men som icke på stället kunde repareras. — Det är bekant, att dessa machiners egentliga rörelsekraft ligger i de galvapiska batterierna. Vid deras sammansättning bar alltid varit stora svårigheter. Dessa äro till största delen lyckligt öfvervunne, men likväl återstår ännu åtskilligt att göra, i synnerhet i behandlingssättet. Det problem, som kommitteen nu skulle upplösa, rörde hufvudsakligen rörelsekraften; kostnaden, att åstadkomma den, var nu icke i fråga, och det var derföre en lycklig omständighet, att den qvantitet afzink, svm komsumerades, icke var betydlig. Visserligen kan man ännu icke bestämdt säga, huru mycket zink en machin på en hästkraft konsumerar eller rättare förvandlar i zinkviktriol på en dag; men man kan anföra: att under alla de försök. som här under 2—3 månader anställdes, nyttjades alltid samma zinkplåtar, och att de ofta hela dagarne voro i oafbruten verksamhet; deras vigt var i början 400 skålpund, och efter försökens slut, då de åter vägdes, hade de, på 94 qvadratfots yta, icke förlorat mer, än 24 skålpund, och af denna ohetydliga förlust hade ändå en del uppkommit genom tillfälliga omständigheter. Kommittten har således bevisat, att elektromagnetismen är änvändbar såsom drifkraft och dess vetenskapliga forskningar bafva lemnat flera vigtiga resultat. — Glasväfnad. Hr Dubus från Lille, som 1837 uttog patent på sin glasväfnad, har sedermera flyttat sin fabrik till Paris och arbetar redan med 50 stolar, hvaribland äfven några Jacauards. Trå