Aftonbladet – 9 augusti 1839, sida 3

Article Image
efter höjde Prosten Wieselgren sin röst, stående på en bänk i midten af termplet, och talade kraftens och visdomens ord till folket. Ins., liksom mången annan, beklagar, att han icke förmådde riktigt fatta sammanhanget af talet, emedan echot i den stora kyrkan tog bort rösten. Att sluta imedlertid af det lilla han hörde, måste ing. erkänna och berömma dess förträfflighet. Värman och elden i föredraget voro ovanliga och ledde ovilkorligt tanken på det högre lif, hvaraf Prosten Wieselgren måste vara liksom inspirerad — snillets lif, höjdt och förädladt af brinnande kärlek till Gud och nästan. — Sedan det extemporerade talet var slutadt, uppläste Prosten Wieselgren en, så vidt ins. kunde fatta, ganska väl författad, men för tillfället kanske något för lång, historik öfver bränvins-lagstiftningen i Sverge. Ins. hoppas, att den framdeles biifver tryckt och motser med glädje tillfället att i stillhet få läsa och begrunda den. ) Efter slutad högtidlighet i kyrkan samlades sällskapets medlemmar och vänner hos Ordföranden, Hr Statssekreteraren m. m. von Hartmansdorff. Afven dagen derpå, d. 4 dennes, voro Sällskapets medlemmar samlade och skiljdes först åt, sedan öfverläggning blifvit hållen om bästa sättet att främja den för menskligheten och fosterlandet så vigtiga nykterhetssaken, för hvilket ändamål ett nytt sammanträde beslöts att hållas nästa sommar i Jönköping. 4) Hade värman och elden i föredraget varit mindre ovanliga, så skulle Hr Wieselgrens tal måhända gjort bättre verkan, och om — i stället att lemna sin inspiration alltför fria tömmar — Hr Wieselgren i en lugn bevisning i ord och någon sjelfbeherrskning i åtbörder sökt vinna sina åhörate för den goda och önskvärda saken; tro vi, att detta sedrare med mera lätthet skulle lyckats honom, Hvad den omnämnda historiken beträffar, öfverensstämma vi med Ins., och tillägga, att ett tal, verkande på känslan och öfvertygelsen, samt författadt med Hr Wieselgrens erkända genialitet, skulle vid detta tillfälle synts oss mera lämpligt. Red. anm. ET ad

9 augusti 1839, sida 3

Thumbnail