Aftonbladet – 8 augusti 1839, sida 3

viTesscnH Hill at akard, JT, somliga famtljer uppslogo tält, för att skydda sig mot aftendaggen, och tillbragte en stor del af natten med såsg eller att lyssna till musik. I början af vårt uppträdande i detta land försvann och tystnade allt detta. Knappt vågade en och annan omsorgsfullt bes!5jad qvinna alt visa sig på terrasserna; om de läto se sig, voro de genast belägrade af besvärlig nyfikenhet; lorgnetter och kikare rigtades gå dem f åns ena ändan af staden till den andra, och de måste upphöra med vanan att sitta på terrasserna, hvilken var dem så kär. Men sedan förliden vår synas de mauriska qvinnorna bafva aflagt till och med sina mest inrotade fördomar; så svårt var det för dem, att undvara dessa aftonstundernas nöiea. då de hela dagen sitta instängda och blott betäckta med qväfvande slöjor få lemna sina boningar! Man ser dem nu åter i mängd, och utan slöjor, på sina terirasser. Gömmer man sig bakom de gröna löfsalar, (som äro anbragta på några terrasser, så kan man jse qvinnorna i deras så pittoreska husliga drägt, med dess lifliga, till den egna och vackra hufvudbonaden så väl passande, färger. Deras sköna ansieten rättfärdiga skaldens uttryck, som likvar dem J vid fullmånan. I Frankrike vore denna sammanI ställning löjlig; men bär är månan skönare än i Frankrike. Det synes, som dessa qvinror skyndade sig att ännu njuta af sitt älskade Algier. TF, man mäste bekänna det, våra försköningar och förbättringar förstöra omärkligen det gamla mauriska Algior. Först hafva vi brutit fönster på deras mörka hus, sedermera hafva vi nedrifvit sjelfva husen, nu förstöra vi hela gator, och man kan antaga, att om ett par är skall knappast någonting ännu erinra om en maurisk stad, icke em gång insånarne. ni väl tro det? Positiven hafva bunnit änI da till oss; men i afseende på barbarisk musik fördraga Maurerne dock sin egen. De larmande spelverken, af Araberne ganska lämpligt förvista till förstäderna, hafva nu slagit sig ner inne i staden. Ingen re, intet lugn mera! AÅnrnu en liten tid, och man skall tro sig försatt midt i Paris buller. Hvart hafva deras drömmar tegit vägen, som tänkte att af Aigier göra ett slags villa för Frankrike, der den vid affärerne trötte kunde sätta sig Bed till hvila! Snart skall der resande icke här träffa någonting annat, äm en ohygglig kepia af våra Fransyska städer. — Turkiska theatern. I Engelska tidnirgen Sun läses följande bref från Konstantinopel: aDen lyckliga omständighet, att vår stad nu i mer än ett år varit befriad från pesten, har medfört en ganska märkbar förbättring i sällskapslifvet bärstädes, och om det så ville fortfara några år, så tvifllar jag ej på, att Konstantinopel snart skulle kunna ställa sig i bredd med andra hufvudstäder. Vi hafva nu offentliga baler och enskilda lustpartier, ett cassino, ett läsekabinett, en theater och två amfitheatrar, ja, sjelfva Turkarne hafva, lockade af sina grannars exempel, äfven inrättat en theater, hvarpå stycken spelas af verkliga Turkar. Denna är, som jag tror, den första Turkiska skådeplats, och jag bivistade äfven dess första representation. Huset är en fyrkant, på två sidor deraf äro bänkar för de manliga äskådsarne och längs den tredje äro gallerloger anbragta för Turkiska fruntimmer; på fjerde sidan är slutligen platsen för skådespelarne, ty theater kan den ej kallas, äfvensom alla sceniska dekoratiener fattas. Aktörerne uppträda på ett slags arena, till hvilken på ena sidan stöter ett litet klädrum och på den andra en kaföoch sorbethandiares bod. Inom denna arena, midt emot åskådarne, har orkestern sin plats på en liter upphöjning. Denna orkester har två afdelningar, neml. 4:0 tvenne blåsinstrumenter och tre par pukor och 2:o en slags chör, bestående af G personer och en anförare, alla med tamburiner i händerna och på ett äkta klassiskt sätt ofta inblandande sig i skådespelarnes dialog. Musiken var för en vesterländing ett verkligt profstycke på en för örat sönderslitanda disharmoni. Fyra ynglingar med ett qvinligt utseende och en qvinlig drägt uppförde dansar, hvilka, i trots af det mindre anständiga deri, likväl icke saknade ett slags vild gratie. Så mycket jag kunde förstå af dialogen, var den fuli af vanliga grofva infall, temligen lik Clownsreparticer i de Engelska fercerna, men vida oanständigare; men så rå och ofullständig denna sceniska föreställning än var, hade hon dock så till vida ett intresse, som hon gaf ett begrepp om den Vesterländska skådespelarekonster i dess första barndom för trenne sekler sedan, då man åtminstone i England spelade på värdshusens gårdar och åskådarne suto rundt omkring på balkongerna, samt ännu mer :såsom ett nytt bevis på Turkiska folkets, kanske omedvetna, men omisskänneliga, benägenhet att närma sig till civilisationen. En rik osthandlare i Codogna, uti provinsen Lodi, fick det komiska infallet att fira sin hustrus födelsedag med uppförande af en triumfbåge utaf parmesarost. Öfver 4000 stycken, hvardera af minst 90 till 400 skålpund, voro använda derpå; sirater, friser och dylikt voro af stracchine, en art finare parmesamost. ÅAneu flere veckor derefter kunde man få bese den kolossala bränvinsbordsdeserten. En betydlig stöld har blifvit begången på mineralogiska museum i Berlin; den uppskattas Lill 6—8900 preussiska thaler. Om det varit velermälen eller andra saker, som tillgripits, omnämnes icke af tidningarna, men en betydlig summa är utlofvad för den, som kan tillrättaskafta det stulna godsct.