Aftonbladet – 8 augusti 1839, sida 2

RR R———— Huru vidt sträcker sig borgenärers rätt till cessionants egendom? (Slut fr. gårdagsbl.) En kasus, ytterligare besvarande denna fråga, innefattas i följande tvist mellan Friherrinnan von Willebrand och hennes borgenärer. F. d. Öfversten, Friberre Ernst von Willebrand, gift med Brukspatronen Björkmans dotter, Ulsika Björkman, afträdde den 4 April 4821 all sin egendom till sina borgenärers förnöjande och hustrun sökte derjemte boskillnads förmån. Imedlertid afled Friherrinnan Willebrands fader, Brukspatronen Biörkman, den 4 Maj 1824, och följande året ble benres boskillnadsansökning af Kongl. Maj:ts dom den 8 Februari afslagen. Sysslomännen i kenkursen framställde då hos JustitieKollegium och Förmyndarekammaren följande påståenden: att de, som ansägo sig innehafva Friherrinnan von Wiilebrands rätt till arf efter hennes fader, aflidne Brukspatron Björkman, måtte blifva, i likhet med hans öfrige sterbhbusdelägare, underrättade, då åtgärden i afseende på sterbhbuset af Justitiz-kollegium och Förmyndarekammaren vidtogos, för att dervid kunna bevaka konkursmassans rätt. sim: alt de emet lösen måtte undfä del af så väl bouppteckningen efter bemälde brukspatron, som det elier de af hoBom upprättade testamenten jemte andra skrifter och handlingar, hvilka rörde utredningen afnämnde sterbhus och tiiläfventyrs voro tiil kollegium inlemnade. Ehuru detta bestriddes ef den för Friherrinnan von Willebrand tillförordnade gode man, förklarade Justitigekollegium sysslomännen berättigade att emot lösen undfå bestyrkt afskrift af berörde bouppteckning, med deruti integna testamente och öfrige hamdlingar, men ansåg något annat yttrande öfver sysslomännens begäram, att varda underrättade om de skiltesoch förvaltningsåtgärder, som i Brukspatron Björkmans sterkbus ägde rum, då icke kunna meddelas, än ett, sedan arfskiftesinstrumentet till kollegium inkommit, sysslomännen skulle af detsamma erhålla del, med rättighet att dervid inom laga tid göra de anmärknisgar, hvartill anledning kusde förefiunas. Svea Hefrätt fastställde, uti utslag den 46 derpåföljande Juni, detta kollegii beslut. Deremot förklarade Kongl. Maj:t, uti dom den 21 December 4296: — — — — — och emedan stadgandet i 3 kap. 2 8 konkurslagen, att gäldenär bör med hvad ban ärfver och förvärfver ansvara för de i konkursen bevakade fordringar, destomindre utvidgar de skyldigheter och rättigheter, hvilka i allmärhet äg rum emellan gäldenärer och borgenärer, som de gednare, i händelse gäldenären ej godrvilligt, till deras förnöjande, utgifver borom efter konkursens yppande tilifallen egendom, icke derutur vinna betalnipg senorlunda, än genom vederbörande exekutors handräckning; i hvilket fall egendomen ej öfvergår till konkursmassan, för att liksora de afträdda tillgångarne emellan borgenärerne fördelas, utan användes endast till gäldande af den eller de fordringsägares kraf, för hvilkas räkning utmätning skett; samt en sådan bergenärernes rätt, att hålla sig till hvad gälderären ärfver eller förvärfyer, iecke eller är bättre eller vidsträcktare, än den, hvar och en, som efter komkursen fått fordran bos bonom, jersväl äger och borgenärer i allmänhet tillkommer emot gäldenärer, hvilkas egendem ej blifvit till fordringsägares förnöjapde afträdd; och borgenärer, liksom de icke äga att råda öfver gäldenärens arbetsförmåga och tillbålla hbencm alt pågot förvärfva, ej eller kunna, med anledning af ofvamberörde stadgamde, vara berättigade, att, emot pälderärens vilja, isträda i hars ställe för att emotlaga honom tillkommande erf; ty och då äganderätten till egendom, som borgenärer, på grund a deras fordringsrätt bos gäldenären, vilja tig tillegfa, således miste hafva öfvergått till den sedpare,. BBan egendomen tan blifra förem3l för borgenä-