Aftonbladet – 8 augusti 1839, sida 2

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Undersökningen om uppträdet i Svea Hofrätt den 49 Juni 41838, samt Akters slutpåstående (Kongl. Slottsrätten.) (Forts. från 2 462. Den 42 sistlidne Juli fortsattes, undersökningen. Löjtnant Höökenberg anförde, att, ehuru han frånträdt yrkandet att få flere vittnen afhörde, ansåg han sig böra anmäla, att än flere personer, än de redan namngifne, funnes, som kunde intyga sanningen af Löjtnantens uppgifter. Med anledning af Aktors förut framställda yrkande, att Hr Sandström måtte åläggas värjemåilsed, förklarade Slottsrätten, att som frågan, huruvida Hr Sandström må med värjemilsed bef.ia sig från en del af de angifvelser, som uti detta mål blifvit emot bonom väckte, stod uti oskiljaktigt sammanhang med hufvudmålet, hvaruti flere personer voro tilltalade, och Slottsrätten, emot 24 kap. 1. S rättegångsbalken, ej ansåg detsamma böra uppehållas, i afbidan på verkställigheten af ett utslag i denna enskilta del; alltså pröfvade Slottsrätten, det Aktors härom framställde påstående ej kunde nu till pröfning upptagas, utan ägde Aktor. sedan målet i hela dess vidd blifvit slutligen utredt, att med påståenden i ett sammanhang emot samilige tilltalade inkomma. Häremot anmälde Aktor mitsnöje, under förmenande, att bevisningen, dertill Aktor för sin del ville hänföra värjemålsed, borde vara i ett mål fulländad, innan påståenden afgifvas, samt anhöll om hänvisning till besvärs anförande, men Slottsrätten förklarade, att serskilde besvär öfver berörde beslut ej ägde rum.