Aftonbladet – 7 augusti 1839, sida 2

Angående den omtalade nya tidningen i Lun läses i en korrespondensartikel från nämnd ställe i dagens Allehanda, bland annat följande Det är redan en gammal nyhet, att hä kommerr att etableras en ny tidning, som åt minstone i så fall komme att skilja sig ifrå de öfriga kamraterne, att den blir fullkomlig oberoende, och således med kraft och utan al menniskofruktan bör taga i och beifra de miss bruk och oordningar, hvilka här äga rum. Ma terialier till en sådan tidning komma säkerli gen icke att fattas, ej heller läsare, ty frå alla håll förspörjes med hvilken otåligbet des utgifvande afvaktas, och det återstår sålede blott att tillönska utgifvarne styrka att slå a de anfall, för hvilka Tidningen icke kan undg att från flere håll bli föremål. Karakterisukei af de Skänska Tidningarne är, så vidt jag kun nat fatta, att vara organer för enskildas elle vissa koteriers opinion, icke det allmännas, oc! en rektifikator vore således i detta häseende ganska bälsosam. Och det ligger snart sagd i sakens natur, att redaktörerne af landsorts. bladen i allmänhet ej kunna yttra sig så sjelf ständigt som de borde. Man vet att för de mesta är redaktören någon skollärare eller annan tjensteman, som af boktryckaren, den egentlige utgifvaren, har något litet årligt arf. vode för sitt besvär att referera de utländsk: nyheterne m. m., och då det för en sådan äj af vigt att stå väl, eller åtminstone icke illa på det håll derifrån befordringarne utgå, och der således hans timliga lycka smides, så kar man icke värta, att Redaktören, älven om ha: äger frisinnade tänkesätt, ger luft åt dem; t; hur många äro väl de, hvilka älska sanninger för dess egen skull, till den grad, att de är färdiga att för densamma uppoffra till och mer deras medborgerliga existens, och hur mång: är det, som af naturen blifvit så rikt utru. stade, att de kunna det. Om således det måste antagas, att de är. ganska få, hvilka äga alla de qvalifikationer, dei man väntar af en god Tidningsredaktör (NB icke redaktören af en agod, tidning), så bör upp. täckten al en sådan vara desto mera glädjande Huruvida hos den nu egentligen ifrågavarande nämnde egenskaper finnas samlade, derom kar bäst framtiden upplysa, och den ledning för omdömet, man i detta fall redan äger, iorde icke vara fullt tillförlitlig, då den redaktionszenre, hvaråt ban nu hufvudsakligen kommer att egna sig, är för honem ny och oförsökt. Man får väl Se.x