Aftonbladet – 5 augusti 1839, sida 3

slitas ur kyrkans skötec, utropar förf. — Ack! hvad detta ord: låter förfärligt! Men hvad betyder det då i sjelfva verket! Jo! ingenting annat, än att: en nationaluppfostran skall existera äfven utom den, som: presternatmu äro i stånd at: gifva allmogen, och att denna uppfostran blir ställd under församlingarnes egen styrelse, hvari presten likväl skulle få deltaga! Detia är den rysliga utsigt, som man nu kallar att slitas ur kyrkans sköte. Förf. ordar ock om forntidens allvarliga ande, och om undervisning ooh tukt,, som numera skola eframställas i den lättaste muderna costume, o. s. v. Detta är biott ett upprepande af ett vanligt pjåller, en återklang af crösterna från läroverkena, dem ban säger vanligen vara dröster i öknens, Tiden fordrar verkligen allvarligare ting, än åtskilliga läroverk ty värr kunna prestera eller ens fatta; och om någon ropar i öknenm, så är det, i nio fall zland tio, hans eget fel Antingen förstår han icke det, hvarom han skall ropa, eller icke dem, till hvilka han skall ropa. (Slutet följer.) —— NTETRENNNEREEEE