Aftonbladet – 31 juli 1839, sida 3

vid sidan af Karatsjaur och Perlelfven. Hela der trakten, en rymd af nära 40 qvadratmil, låg insvep I rök, och elden gick ohejdadt sin gång, emedar det föga intresserade nägonm att frälsa den snar sagdt värdelösa skogen. Ungefär så har det sket: och sker årligen i norra Lappland, och månne des: Kronoallmänningar på det sättet vårdas bättre, är em de, mot laya skatt, upplåtas till ett elier flere bruksbolag? Den saken är väl ostridig, förmedar jag. J. Engström. En Possessionat i Upland har anmodat Re. daktionen alt offentliggöra nedanstaende artikel i ett för landthushållare wvigtigt ämne. OM JÄSET ELLER SJELFUPPHETTADT FODER. Uti 4.2 häftet af Qvartalsskrift för Landbruk och Husdjursskötsela utgifven af A. Noring, finnes en artikel om fodrets jäsning medelst dess eger värma. Med anledning bäraf, och då detta utfodrivgssått börjat vinna ett allmännare förtroende, blef äfven jag betänkt på att införa detsamma, till en början åtminstone, för min ko-ladugård. Men då omständigheterne satt mig i nödvändighet, att icke ingå i nya ekonemiska företag, utan en nogsam beräkning af dess följder, så trodde jag mig äfven nu, oaktadt min förkärlek till denna nya utfodringsmetod, böra närmare undersöka dess fördelar framför den förut bruklige med torrt foder. På åtskillige ställen bar jag funnit uppgifvet, att fördelarna skulle bestå i foderbesparinga och det oaktadt öka hull och trefnad för boskapen, samt för kor vara mera mjölkgifvandec; men som en motsägelse tycktes ligga eeri, att genom besparing af foder öka hull, mjölk och trefnad hos boskapen, och samma qvaumtitet och qvalitet foder, utfodradt på hvad sätt som helst, blott det skedda i riktig och naturlig ordning och riktigt förtärdes, hittills tyckts mig i det närmaste äga lika närande kraft, så förmodade jag, att de uppgifne fördelarne af den nya metoden skulle vara vitsordade gerom säkra facta eller åberopade rön. Förgäfves sökte jag dock, så itryck, som tal, en sådan bevisning eller någon jemförelse, som visade skilnaden af dessa båda utfodringssätt, under för öfrigt alldeles lika förhållanden; mina forskningar stannade alltid vid de avantiteter och slag, som i jäst form blifvit utfodrade, att kreaturen deraf funnit sig väl och äfven synts öka bull m. m. Huru förhållandet varit med samma qvantitet och slag, utfodradt på det gamla vanliga viset, derom kunde ingen upplysning vinnas. Innan jag således satte den nya metoden i gång, fann jag det vara min skyldighet, så vidt möjligt var, awt utröna ofvan uppgifne förbållanden. Jemförelsen mellan gamla och nya utfodringssät ten borde lemna följande frågor besvarade: 4:0 Hvari består foderbesparingen? 9:0 Gifver det jästa fodret verkligen bättre hull och mera mjölk, än samma qvantum foder på vanligt sätt utfodradt, under förutsättning af för öfrigt lika skötsel och ans m. m.? eller hvilka blifva 1esultaterne af en sådan jemförelse? 3:0o År det jästa fodret i längden oskadligt för kreaturens hälsa, serdeles hvad dragare beträffar? och 4:0 Om fördelar finnas, till buru stor del motsvara de den ökade kostnaden, dagsverken af detta nya utfodringssätt framför det förut vanliga? Då jag nu går att redogöra för det sätt, hvarmed jag gått tillväga i mina jemförelser, anser jag mig böra nämna, alt den ko-race, jag innehar, består af den, som allmogen här i orten allmännast äger, men att, såsom sådan, den bör kunna anses vara nära fullgod, emedan korna till större delen äro unga samt på auktiener och större kreatursmarknader utvalde efier vanliga kännetecken till godhet. Ladugården består af 54 kor, fördelta i tvenne hus, med 27 i hvardera, och det var för den ena a! dessa, som jag tills vidare, eller under jemföreisetiden, införde utfodringssättet med sjelfuppbettadt foder. Ehuru mjölkqvantiteterne äfven förut för hvarje dag voro anteknade för hvardera ladugården ser skildt, satte jag likväl ej så fullkomlig lit till dessa antekningar, att jeg derpå kunde bygga en säke: jemförelse, lika litet, som jag ägde förtroende til den jemnhet i utfouringen, som för samma orsak var nödig att iakttagas. Jag beslöt derföre, att med noggranmnaste iakttagande härutinnan, ännu : 14 dagar fortgå med det gamla utfodringssättet och lät således uppväga det qvantum feder af ht ech halm, som under loppet af hösten dagiiger ungefär till lika qvantitet utfodrades. Det befann: utgöra 5 skålpund hö och 45 skålpund halm på hvarje ko, som dessutom dagligen erhöll 2:e ämbart I sörp af varmt eniag och agnar med !,,:de!s kapp! gröpp af blandsäd. Jag trodde mig nu inse, at denna utfodring var väl njugg, serdeles i afseend på hö, men då korna varit vanda dervid, ville ja; icke nu ändra samma i och för den tillämnad jemförelsen med samma qvantiteter i jäst form. Höet och halmen utvägdes således dagligen til lofvan uppgifne belopp, och stillningen skedde följande ordning: em mergnarne ett ämbare sör af ofvan nämnde beskaffenhet med .;:dels kapp gröpp, derefter halm, klockan 44 förmiddagen vatt ning, deraf 2V, skålpund hö, derefter halm; på ef termiddagen klockan 4 ett ämbare sörp med !, dels kappe gröpp, derpå 2:4 skålpund hö och slut ligen rectan af halmen tip aattfoder.