Aftonbladet – 31 juli 1839, sida 3

tillräckligt enskild skog, förutan krono-allmännin. garpe. Mea om likväl, i trots af både äldre oct sentidare nybygges-insyningar, en delskog återstår som verkligen är kronoallmännming, så, och när hels! bolaget vill, äger det att, liksom andra, t laga väg låta insyna äfven de ännu oupptagna nybyggestrakter, ech att för dem, såsom för de äldre, i sinora tid erlägga skatt till kronan, i likhet med Lapp: lands öfrige nybyggare. Att staten derpå skall vinna, och det utan förnärmande af annor mans rätt, ir desto mera klart, som man vet, och ser årligen, buru Lapplands omätliga skogar förbrännas genom vådeld; och sker sådant just af det skäl att besagde skogar under nuvarande förhållanden äga föga eller intet värde, och fördenskull måste vanvårdas. — Utomdess antändas skogarue också med fit af en del nybyggare, för att således förstöra rebnbeet, och dymedelst afbålla Lapparre samt deras bjordar ifrån de i skogen varande ängar och hönässjor. Så brann, under förlidet års sommar, på torra sidam af Saggut, Tjomotis och Skalkajaur, en häftig skogseld, som sträckte sig 7 mil långt, och roddes vara utsatt af en ilsken nybyggare der i raktem. Vid samma tid rasade ock en dylik e!d vid sidan af Karatsjaur och Perlelfven. Hela den rakten, en rymd af nära 40 qvadratmil, låg insvept rök, och elden gick ohejdadt sin gång, emedan let föga intresserade nägonm att frälsa den snart agdt värdelösa skogen. Ungefär så har det skett eh sker årligen i morra Lappland, och månne dess Kronoallmänningar på det sättet vårdas bättre, än m de, mot laga skatt, upplåtas till ett elier flere oruksbolag? Den saken är väl ostridig, förmedar jag. J. Engström.