Aftonbladet – 31 juli 1839, sida 2

stedt. Hans ifver i detta mål och den frimodighet, hvarmed han öfverallt yttrade sig om detta enibetsverk, der han då var anställd, gaf mer än en gång hans bekanta anledning att varna honom tiil någon försigtighet och sparsamhet i sina omdömen; men han tycktes ifrån början hafva funnit ett slags njutning i utsigten att få spela en politisk martyr, och blottställde sig derföre mången gårg mera än det i varit nödigt, likasom rättvisan fordrar att erkänna, det han i detta afseende förklarade all omsorg för hans väl å andras sida öfrerflödig. : Det är sannt, att Hr Sandström under allt I al Sjöärenderna och Grefve Crondetta äfven gjorde Aftonbladet den tjenst, ham nu i sin skrift omtalat, sedan han förut många gånger muntligen förkunnat den, nemligen att han infann sig med en notarius publicus uti Sjöförvaltningen och dymedelst skaffade bevis, att em akt, som var åberopad i åtalet mot Aftonhbladet, icke fanns att tillgå. Sannolikt frälsades också Aftombladet derigemnom ifrån att blifva pliktfälldt. Men då Hr Sandström omtalat detta med så mycken cöppenhet och asanningskärlek, hvarföre har har ieke med samma öppenhet tillika nämnt, utan förtegat, en annan ganska intressant upplysning om samma sak, nemligen att han sjelf uttryckligen bade garanterat tillförlitligheten af den notis, hvilken förorsakat åtalet? samt att det således icke var mer än hans skyldighet att göra hvad han kunde, för att verificera förhållandet, och detta så mycket mer, som Aftonbladets egare då var frånvarande på en resa. Vi komma nu till förklarisgen öfver huru schismen emelian Hr Sandström och Aftonbladet egentligen börjades. Vanan att, olika med hvad man skulle tillåtit en annan, få gifva fritt lopp åt sina känslor, började snart nog öfvergå derhän, att Hr Sandström, ifrån omdömen öfver hvad som var skrifvet, ville börja inblanda sig i hvad som skulle skrifvas, i afseende på bladets ton och politik. Det var då man ett par gånger nödgades påminna bonom, att detta icke hörde till öfverenskommelsen, och det stötte honom väldeligen. Från denna tid var det också, som han, med all sin öppenhet och sanningskärlek, i samma stil som i det nu utgifna extra bladet, icke alienast på allmänna ställen expektorerade sig och berättade om hvad som blifvit yttradt och föreföll inom redaktionen, utan äfver, såsom en verklig fribytare, lopp dermed till andra tidningar, och till och med bemödade sig att göra det en tid spända förbållandet emellan Dagligt Allebanda och Aftonbladet ännu värre, samt sökte att i det förra bladet få ir anfall emot det sednare, af den art, ait Redaktören af Dagl. Allehanda ansag sig böra afslå det, oaktadt Allehanda då låg i öppen fejd med Aftonbladet. Detta dubbla handlingssät tillät Hr Sandströms asanningskärleka, som aalldrig täcktes af hycklarns eller spejarns kåpan, honom likväl då icke att berätta för medlemmarne af Aftonbladsredaktionen; det bar först efteråt blifvit oss bekant, och meddelas här med Allebanda Red:s tillåtelse. Det återstår ännu att nämna något om Stockhbolmsbladets uppkomst. Med den cverkligt friak natur, som bor hos Hr Sandström, var det klart, att han sckulla finna Aftonbladets språk sistl. sommar alliför Jjumt, ty Aftonbladet, jemte dagligt cffentliggörande afmaktens missbruk cch oförställda omdömen deröfver, hvilka ligga inför allmänhetens ögon, 6ppmanade likväl derjemte ofta folkmassan att genom lugn och besinning icke gifva er önskad förevändning åt våldet. Detta, och kanske hoppet att kunna segla fram med förlig vind hos allmänheten i den d-ivarande jäsningen, samt tilläfventyrs snart öfversegla de äldre farkosterna på publicitetens haf, ingef lr Sandström tankan att ställa sig i spetsen för en ny tidning, utan att besinna, det förmågan och matsäcken ej svarade emot viljan, och att khan skulle taga sig vatten öfver hufvudet. Oaktadt det nu rufvades på detta projekt ett par minader, underrättade Hr Sandström icke Hr L. Hjerta avgående sin afging från Aftonbladet, förr än två dagar innan Stockhelmsbladet skulle utkomma. Hr Sandström bröt således öfverenskommelsen med Hr L. Hjerta, utsn föregående uppsägning, men med ett bestämdtlöfte att vilkoret för uppsägningen framdeles skulle uppfyllas, hvilket dock sedermera ej skett, ehuru det blott hade kostat Hr Sandström: att skrifva