Aftonbladet – 31 juli 1839, sida 2

Article Image
alltför gerna på sätt som skett åberopande och upphöjande Hr Sandströms stora egenskaper och lysande antecedentia, för att från hans motiver afleda all misstanka om oärlighet och annan låghet; men också icke något derutöfver, derest Hr S. icke ville underhålla i stället för utplåna en sådan misstanka. Den ena delen, eller skrytet med sin egen person, har Hr Sandström visst icke försummat; det förekommer på hvarenda rad, och det är rätt väl. Han har sjelf utmålat sig som en Cato, och i går hade Minerva den artigheten att göra honom till en Cicero, hvaraf man ser, att fäderneslandet knappt hinner begrafva en stor man, förrän en annan uppstår. Den andra delen, eller vederläggningen af det öfver Hr S:m fällda omdöme, har han förvandlat i en smädeskrift mot förläggaren af detta blad, Hr L. J. Hjerta, en method, mycket vanlig hos visst folk, som, då de tycka sig gjort någon förlust på egen heder, söka sin ersättning genom anfall på en annans. Med ett ljuft lugn, mycken asanningskärleka och en comutlig känsla af rätt, yttrar Hr S:m i Grewesmöhlens manår: cjag bar aldrig gjort det och det — förstås under: som Ni gjort. Om en del af dessa anfall än kunna göra någon effekt genom den ytterliga häftigheten utaf hans ilska öfver, att hafva blifvit offentligen tillrättavisad för en obetänksam handling, så lärer det blifva svårt att inlåta sig i vederläggning på allt, som blifvit sagdt eller kan sägas efter denna Grewesmöblianska method och bakom Stockholmsbladets ansvarige Redaktör; emedan dertill skulle fordras att bevisa hvad som icke skett. Några må således för närvarande öfver lemnas åt allmänheten, att söka efter sannolikhet bedöma; såsom t. ex. att sluta, huruvida Aftonbladet astått i förtrolig beröring med polisstyrelsen, af de yttranden och omdömen Aftonbladet haft om polisens handlingar, o. s. v. Andra äro af den art, att vi ej ens kunna utleta, hvad som menas med den dunkla hänsyftningen, t. ex. om högre embetsmäns förmak, om råd till förlikning åt en sårad, o. s. v., underiåtenhet att ypp2 militärens våld, c. Det finnes ingenting, som kunde hindra en hel bop enfans perdus, att komma fram med äylika obestämda tillvitelser och oqvädinsord till tusental, om vi svarade derpå. Och en belackare, som t. ex. låter framskymta om en publicist, att denne vid något tillfälle muntligen afvikit från de grundsatser och yttranden, han sätter på papperet, och icke bifogar bevis för denna kalomni; en sådan är ej mindre föraktlig derföre, att man ej inläter sig i svaromål med honom. För öfrigt veta alla, som personligen känna Hr Sandström, att dessa störtfloder i trycksvärta endast äro en varierad upplaga af hvad Hr Sandström Jåter ljuda på gator och torg, enskildt och offentligen, om hvem som helst, som för tillfället råkat stöta hans passion eller ezeukärlek. Vill Hr Sandström kanske hafva några aattester, öfver d2 omdömen, som han på sådant sätt vid åtskilliga tillfällen uttalat, t. ex. öfver Redaktören af Svenska Minerva, eller f. d. utgilfvaren af Argus — dessa a0förvitligheter i det borgerliga lifvet med hvilka han nu icke blott asamspråkar,, utan dem han äfven tjenar såsom vittnep)? Men det är en annan omständighet, som här icke bör förbigås. Hr Sandström har nemligen någon tid varit engagerad vid Aftonbladsredaktionen. Detta engagement söker han nu icke allenast framhålla såsom den uteslutande anledningen till sin ofärd på tjenstemannabanan! och utbreder dervid med samma skrytsambhet, som råder genom hela extrabladet, huru han vid ett tillfälle räddat Aftonbladet uti ett mot detsamma af Sjöförvaltningen anställdt åtal, allt i hopp att publiken deraf kanske till och med må döma Hr L. Hjerta till otacksamhet emot honom: — han har äfven den obeskrifliga oförsyntheten, att vilja gifva åt detta engagement det utseendet, såsom hade han varit en ledande medredsktör i tidningen, ja, nära nog såsom hade man gjort sig skyldig till dem tanklösheten att begagna en person, så utan sans och förnuft, som han allt ifrån början ech intill nu visat sig, såsom ett slags mentor och förmyndare Detta föranleder oss att föra Hr Sandström till minnes några data rörande ifrågavarande engagement. hvilket dessutom kan vara så mycket lämpligare, som ett

31 juli 1839, sida 2

Thumbnail