Aftonbladet – 27 juli 1839, sida 2

, t d 3 ;n, alt lir Amiral Coyet, hvilken såsom Stagri onsBofälhafrare i första rummet är ansvarig iek ör statens tillhörigheter vid stationen, på eget lvid evåg uilemnat segelsluper, latit staten vid--yi ännas skadan, utan att ersätta henne densam-lut 12, så låsom oss se, hvad krigsartiklarna derom I ho! öreskrifva: De säga i 8 kap. 43 och 44 S.:vid Varda Kronuns tillhörigheter och persedlar, ilvit rsenal, tygbus, skepp, varf, trossbodar ellerait ndra förvaringsställen, genom uppenbar ven-sin ömo och vårdslöshet, förlorade elter förderfade, miste då han, som uppbörden elier vår-i 1 len deröfver hade, sin tjenst, och ersätte förIna. usten eller skadan; hvilket straff, i ofredlig tid, if skes med tu års fångelse å fästning, med eller tis tan arbete. Saknas hos honom tillgång, varde lig lå bristen godtgjord af den, som inseendetluc lagat och Kronan derföre ansvara borde. — lva — — Nyttjar man obehörigen eller utan lof, mi ill enskildt behof, Kronans hästar, båtar eller Ina spnan redskap, eller ligger mani Kronans skepp, he sus eller vagnar hvad der ej intagas bör, och Gi imer deraf tkada, straffes officer eller upp-jsk bördsman med tjenstens förlust, underofficer oc med elt års degradstion, och den af manskapet va med t:e hvarf gatulopp, samt fylle en hvarbe skadan. Har ej skada skedt, då anses de förre lar med tre veckors arrest; men den af manskapet I m näpses ex!rajudicialiter. Man ser häraf, detjde l:garna äro småaktiga nog, att icke anse sta-lh: tens egendom för bagateller, dem man kanlta handtera efter behag. I alla fall är det tyd-!P ligt, att Statstidningsredaktionen har ganska lo giltiga skäl att vilja betrakta denna sak för ett ni personligt anfall, ty segelslupen var en person, lst statens varf och effekter, som användes tillli dess lagande, voro också personer, och endast iN de både båtsmännen, hvilkas lif äfventyrades, g voro saker, hvilka icke ens varit i fråga. Li-ld kaledes gör Statstidningen alldeles rätt i, att vilja öfverlemna alltsammans åt tystnaden. Få se, om Förvaltningen af sjöärenderna och Krigsfiskalen äro lika förståndiga. q Insändaren af artikeln : Nytt från Skeppsholmen. ! h 41 R:dr Rgs. Man var då nogräknad om lj, formern2s iakttagande; men det var ocktåjlg en bitsman, hvars försummelse borde beif-l, Tas. Herr Koemminister Dahlgren har till Red. insändt följande svar på artikeln om en ny Adertondede!, i Onsdagsbladet. Till den värda medbrodern i Apollo, som villl mig så hjerlans väl! t 1 i anden litet dum? KELLGREN. I JM 469 (i en af de Aderton) af Aftonbla-! det finnes under rubriken: Frågan om en nyl Adertondedel, en insänd atikel för min räkning af d;n mest smickrande beskaffenbet. Insändaren har nemligen der på allt upptänkligt sått bemödat sig, ja, till nära nog fullkomlig evidens bevisat, att j:g borde in i Svenska Akademien. Min Herre, jag är er derför cändeligt förbunden. Oss imellan sagdt, bar detta också länge utgjort hemliga löremälet för mitt sträfvande, och hvarföre jag, som ni så väl uttrycker, på sednare tider blifvit så resonna bel af mig. Det är er visserligen bekant, att ljag förlidne år gjorde en resa genom Tyskland, I Frankrike, England och Italien, samt i ett så kalladt Album, bundet i marckin och med förgylld snitt, samlade alla snillrika mäns intyg öfver så väl mina vittra kunskaper, som mina poetiska talanger, att jag lät i den goda Tidningen, det vill säga Statstidningen, införa åtskilligt om min resa, det smickrande sätt, hvarpå ljag öfverslit blef emottagen, alla de verser, som till mitt beröm utströddes, med mer dylikt. Allt detta känner ni visserligen, men att jag derjemte skaffade mig rekommendationsbref frav de mest lysande författare, samt genom Herr Gråberg till Hemsö från sjelfva Stormufti i 5) Turkiet, detta terde ni icke veta. Jag yppar Motto: Säg mig Anna Stina, är icke j j j Sl det hu, för att visa, huru man äfven på resor el bör färdas, icke blott för nöjet, utan äfven för ål nyttan och som rimsnidare, såsom en poetisk hanUl delsexpedit. Också, så fort den af er omtalade e I kullerstolen (ehuru jag vid de högtidliga tillfällen I blott varseblifvit förgyllde ländstolar) i Svenska el Akademien blef ledig, forsummade jag ej ett l ögonblick att vigilera. Som ni vet, finnes det blvid Riddarbustorget en butik, hvilken inom BI 24 timmar förmår uppklida den skröpligaste ltorftighet till den mest eleganta figur i verlPlden. Jag skyndade dit och fick, kan ni väl Itro det (men hvad stiger icke konstfärdigheDien i våra tider!) inom 42 timmar, söger tolf, ?l min högtidsklädning färdig. I densamma utI styrd, ilade jag till Gudinnan Minerva, för att flpå nigra timmar få låna hennes vidtbekanta villa, men åkdonet ver beklagligtvis upptaget, -l emedan Minerva skulle deri skjutsa koalisatiolinen. I min beklämda ställning måste jag nöja hl mig med en simpel droska, och begaf mig så åstad på uppvaktning. Att färden ej gick längnisamt, kan Tit. förstå, om jag säger, att der so ra