Aftonbladet – 27 juli 1839, sida 2

ren hade likväl intet rum. Dot var den före onom dervid anställde, som på en gång inneade ett rum och var ogift. Anmärkningsvärdt r för öfrigt, att ehuru reglemeniet föreskrifer, att informationsofficeren bör om somrarne tfölja sine elever på öfningsexpeditioner, skedje det likväl aldrig med Hr Coyets närmaste öret:ädare, men väl med Hr Coyet sjelf, hvilen dessutom gynnats med åtskilliga kommenleringar, vid hvilka arfvoden medfölja, serskildt ned båtsmännens öfning på skonerten Vänta Litet, som låg vid Skeppsholmsbryggar, men ör hvilken tjenstgöring befälbafvaren likväl afönades efter resereglementet, och nu sednast ned befälet på Experiment. Statstidnings-Relaktionen torde äfven få uppiysning, i fall hon söker den, huruvida Hr C., som säges ej vara vi från annan tjenstgöring inom sin grad, verkigen de sednare åren bestridt någon sådan utan sflåning. Att Hr Amir2l Coyet älskar och gynnar de sina, kan för öfrigt vara berömvärdt, och att denna kärlek sträcker sig äfven till andra än hans anförvandter, synes deraf, ait en hans adjutant en gång samtidigt innehade fyra medi arfvoden förenade befattringar, rewl.: chefskapet, stadsbåtsmanskompagniet och på jabtvarf-s vet samt undervisningen för butsnänsen å skonerten, utom den ofvannämnde adjutantpietsen. Likaså bar en sällsam ödets skicktls2 gjort, att befälhafvarens på Experiment, Amirslsonen Coyets sekond blifvit en annan Åmirslson, löjtnant Lagerstråle. Desse mäns skicklighet vill men ej sätta i fråga; men då andre officerare finnas, lika skicklige som de, men mera behöfvande af ett uppdrag, med hvilket någon ekonomisk fördel följer, hemställer man till Statstidningsredaktionens eftersinnande, hvad det på vanligt språkbrsk kallas, att hopa befattningar på den ene, när man förbigår dem andre, då den gynnade råkar vara ens egen nära slägtinge, heldst en egen son? Det förtjenar dessutom erinras, att vid förslag till avancement till högre grader anföres det som en förtjenst att ha varit befälhafvare eller andre man på något Orlogsfartyg. Som det ej beror af officeren sjelf att härtill kommendera sig, är det sålunda i Stationschefens makt att gifva hvem han vill detta slags förtjenst, om ban ger den, icke eiter den verkliga förtjensten, utan efter slägtförhållauderna och andra konsiderationer. Man får imedlertid medgifva, att — i fall nemligen husesyns-förrättningen föreslagit de ofvannämnda reparationerna som nödvändiga, eller kronan fått ersättning för den öfverskjutande kostnad hon måst vidkännas — ligger i det anmärkta ingen egentlig oleaglighet, ty stas DÅ ti bi k m iö a al tionsbefälhafvaren har rätt att komraendera offi-cerare till 1tjenstgöringar och han kan dertill taga anförvandter och favoriter så väl som andra, och i fall han kan förmå sin höge förman att bifalla vissa förmåners tilldelande åt desse sednare, har han juridiskt rätt. Det är förI modligen derföre Statstidnings-redaktionen inlgått i en så vidlyftig deduition af frågan om hostället, ehuru läsaren torde hafva sett, buru lden slagit ut. fåtom oss nu efterse om det M förhåller sig på samma sätt med hvad StatstidJningen kallar den aösliga halten, af canspelIningarna på den förmenta statsförlustenrn, al den I 2 mV MH om f -. cobetydliga reparationen cceh huruvida dessa canspelningar, — borde egentligen heta oppgifter — äro lösliga och sådana lapprissaker, att de kunna öfverlemnas åt föraktets tystnad. Jemförd med Odens bortsättning är segelbåtens omkullstjelpning visserligen en obetyolighet och reparationskostnaden, skulle den äfven vara hvad insändaren uppgifvit, icke värd att nämna bredvid statsförlusten genom det bortsatta ångfartyget. Här är likväl icke fråga om en större eller mindre penningsumma, utan om det lagliga och formenliga i förfarandet. En officer, åter Hr stationschefens anförvandt, får för eget nöje eller eget bebof låna en kronans tillhörig båt. Härom säger det nya reglementet af den 28 September 1836, 240: cIntet af flottans tillhörigheter får till privata personer utlåna: utan Förvaltningens af Sjö-Ärenderna bifall, de händelser likväl härifrån undantagne, då högst: nödfall kräfver en oundviklig hjelp; i sådan fall eger Stations Befälbafvaren att vidtaga d åtgärder, han finner nödiga, hvarom dock För valtningen genast underrättas — — — När de lånta persedlarne återställas, skail medelst be sigtaing utrönas, i hvad mån de blifvit slitna hvarefter ersättning flottan beräknas Mai vill förmoda, att Hr Stations-Chefen haft För voaltningens tillåtelse att utlåna segelbåten; mej då denna sänktes, af Kronans folk måste upp tagas, vid Kronans varf repareras — kostnade: derför måtte vara stor eller liten — så had Krigsrätt bordt tillförordnas att nndersöka för loppet och den skyldige ersätta staten des förlust. Redsktionen af Statstidningen har all drig ens sökt påstå eller insinuera, att en så dan krigsrätt varit tillförordnad, ehuru ett å förflutit sedan händelsen med båten), oc ) För någon tid sedan förlorade en båtsma