Aftonbladet – 19 juli 1839, sida 2

Sedan Edcaers nongli. Maj:t, med nhansigt att derlätta de vid nästa Riksdag förestående öfver: läggningar angående tullbevillningen, under den 20 sist). Februari i nåder beslutat, att genom serskilde kommitterade låta öfverse nu gällande Tulltaxa och utarbeta förslag sill de ändringar deruti, som kunde anses vara af behofvet päkallade och Eders Kongl. Maj:t åt undertecknade täckts i nåder uppdraga, att detia arbete handlägga, hafva kommitterade, till fullgörande deraf, härstädes samman: trädt och få nu, efter det förrättningen, jemlikt de serskildt för verkställigheten i nåder meddelade föreskrifter, hunnit fullbordas, vid öfverlemnande al det upprättade underdåniga förslaget till ny Tulltaxz, jemte dertill hörande handlingar, i underdånighet redovisa för de grunder, hvaraf Kommitterade vid utarbetandet af berörde förslag varit vägledde. För att med noggrannhet bedöma tullväsendets närvarande ståndpunkt, är det nödigt att kasta en blick till samhällstillståndet under de närmast framforna tider, hvarutur berörde institution utbildat sig. Det skall då finnas bekräftadt, att, medan den borgerliga lagstiftningen i allmänhet och den nationela bildningen, under deras framskridande utveckling, ömsesidigt på hvarannan återverkat, tulllagstiftningen i synnerhet, ju mera den betraktats af en konventionel natur, desto märkligare burit prägeln af tidsålderns olika skaplynne och af folkens olika civilisations och industriela bildningsgrad. I Sverige, såsom annorstädes, har tullinrättningens ändamål ursprungligen varit allenast financielt; men urder tidens lopp hafva derjemte andra motiver för denna lagstiftring vunnit iusteg, som hufyudsakligen bestämt systemets riktning. Atgärderne för ordnande af myntväsendet föranledde tidigt, ehuru partielt och öfvergående, tillämpningen af prohibitiva handelsgrundsatser. Det synes ock egentligen hafva varit oredan i pennmingeförhållanderne och det deraf härledda bemödandesd att qvarhälla det metalliska myntet inom landet, som omsider alstrat den länge vidbållna åsigten om nödvändigheten att genom inskränkring i utländska varors förbrukende vända handelsvågen till rikets fördel; och då, efter någon hvila från långvariga krig, främmande länders slöjder här i landet blifvit mera kände, var det allmänna tänkesättet lätt hänvändt, att med berörde åsigt sätta i förbindeise ändamålet att göra sig oafhängig af andra länders industri genom framlockande och upprätthållande af inhemska slöjder. Det var så som geDom 4739 års stadgar den prohibitiva tull-lagstiftpiogen bragtes till ett fulländadt system. I följd af den utveckling, tullväsendet härigenom tagit, bar lagstiftaren haft nödigt att, oberäknadt det första vilkeret för all borgerlig lag, eller öfverensståmmelsen med moraliska bud, betrakta ämnet så väl från en stats-ekonomisk som financiel synpunkt. — Det har här, såsom i flera samhällen, hvarest genom eget deltagande i lagstiftningen serskilda näringsinteressen kunnat, skiftevis öfverlägsna i inflytande, tillvinna sig ömsesidiga fördelar, af dessa förhå!landen bildats ett allt mer och mer inveckladt författningssystem, som i tillämpningen icke kunnat undgå att komma i strid med andra borgerliga intressen. Så uppkommo för nyss anförda ändamål de!s förhöjda afgifter å utländska slöjdevaror, dels absoluta införsels-förbud, helgade i opinionen af den statsrättsenliga grund, enligt bvilken det enskilda interresset underordnas det allmännes. Då imedlertid giitigheten af sådane restriktionsgrundsatser beror af det allmänna förståndets erkännande, att det verkligen är samhällets sak som de argå, kunna de endast så länge bevoara sitt moraliska rotfäste i allmänna tänkesättet, tills det uppenbarat sig eller allmännare inses, att em uppoffriag eller försakelse af ifrågavarande art i sjelfva verket icke leder till det åsyftade målet af samhällets båtnvad, — em eck tilläfventyrs till serskiida medborgareklassers, — och att en så beskaffad inskränkning i det fia bruket af enskild egendom oundvikligen alstrar ett missförhållande i det borgerliga lifvet, som måste motverka sjel:va det dermed afsedda ändamål. Systemets rättsenlighet utur moralisk synpunkt är följaktligen i sjelfva verket beroemde af dess ändamålsenlighet utur statsekonomisk. Det är ock derföre af väsendtligaste vigt att närmare undersöka och utreda förhållandet med detta vilkor. Det serskilda motif. som afsett öfverflödets hämmande och handelsvågens regulerande, torde härvid kunna lemnas åsido, då det numera neg allmänt inses, att detta motif, likasom det af myntvärdets upprätthållande, härledt sig från irriga begrepp om handeins natur ech om nationalvälmågans orsaker och verkningar. Tuilinrättningens egenskap saf skyddsanstalt för inhemska näringarn2 är egentligen det, hvad statsekonomen har att under demna hänsigt närmare skärskåda. Hufvudförsvaret för åsigten af märingarnes understödjande genom prohibitiva handelslagar har vanligen grundats på den sats, att allt arbete eller hvarje utveokling af industriela krafter i sin mån stärker nationalvälmågan och, i bredd med enskildes arbetsförtjanst, bereder det ailmänna Ökade tillgångar. DPetta är ock visserligen förbållandet med alla de näringsgrenar och slöjder, som I afseende på produkternas tekniska fullkomlighet och pris, jemte tillgångar deraf, fylla tidens fordriegar; men det inses lätteligenr, att dessa af förbudsskyddet icke kafva behof. Med sådana slöjder åter, som i anseende till ett högre pris å deras produktioner eller dessas underlägsna beskaffenhet, icke kunna bestå utan lagstiftarens mellankomst med förhud mat utlindek tillverkninocbkhanlkiurrane