Aftonbladet – 16 juli 1839, sida 2

LUGUJOR CICCI Tf dli5e SA UID U SanuUuaaDN I TAL dem, som äro hemmastadda. Kan man beqvä ma sig till en förlikning med populariteten borde det väl icke anses så alldeles opolitiskt att från det enskilda lifvet framkalla Friherr Sprengtporten, genom slägtskap lierad med Gref liga ätten JM 4. Finner man sig ej härvid står ju Friherre Palmstjerna närx till hamds En landshöfding har icke längesedan blifvit kal. lad till Landtmarskalk, och med full tillförlit. lighet torde kunna påstås, att Friherre Palm stjerna i förmaga kan mäta sig med honom Frib. Palmstjernas skicklighet har före dett: blifvit pröfvad såsom Ordförande i StatsUtskottet och godkänd till och med af hans motståndare. Det är väl sant, att hans sista debut såsom förskrifven Ordförande i BankoUtskotte: utföll mindre lyckligt; men han följde dervid blott ordspråket: bättre fly än illa fäkta. För öfrigt har Friherre Palmstjerna långt för detts annoncerat sig såsom en man på modet, och en häftig anhängare af fondsystemet i all dess utsträckning samt sednast framfört den ryktbara adressen i Norrköping, som icke otydligt syftade på nödvändigheten af en inskränkning uti tryckfriheten. Lägges nu dertill, att han såsom nu mera Landshöfding och således sjell redovisande, icke kan placeras i StatsUtskottet, så synes mycket tala för hans ställande i spetsen för Rikets första stånd. Taskspeleri i allmänhet har förlorat sin trollkraft på den stora hopen, hufvudsakligen afdet skäl, att folket icke mer sätter tro till det öfvernaturliga. Unpgefär på samma sätt har det gått med taskspeleriet vid Riksdagarne. De flesta inse nu mera, att det ej är blotta slumpen, som besätter de vigtigaste utskotten med män, hvilkas benägenhet att gå Regeringens önskningar till mötes af en eller annan anledning, kan med fullkomlig säkerhet påräknas, samt att det icke eller är blott en händelse som i samma utskott placerar sådana, nödvändigt inom ridderskapet och adeln utseådde ordförande, hvilka antirgen innehafva förtroende poster och derföre äro af regeringens nåd beroende, elier ock gjort sig kända att tillhöra en viss fraktion, som icke af zationen byllas. För den, som skulle tvifia, må nämnas att vid förra Riksdagen t. ex. Presidenten Friherre Jacob Cederström var Ordförande i KonstitutionsUtskottet, dåvarande Ofversten, nu mera Landshöfdingen, Friherre Palmstjerna och efter honom, General Tulidirektören, Grefve Posse i StatsUtskotltet, Presidenten, Friherre af Nordin, Grefve Frölich och slutligen Friberre Palmstjerna i BankoUtskottet, Adjutanten hbos H. M. Konupgen Grefve von Fersen uti BevillningsUtskottet o. s. v. samt att Grefve Crenhjelm, hvars öfverlägsna talanger ingen bestridt, aldrig blef placrad i något utskott, sannolikt derföre, att bans ätts nummer på Riddarhuset ovillkorligen skulle kallat honom till Ordförande i hvilket utskott har inträdt. Nationen är således icke oberedd, att vid den komm:nde Riksd2gen formationen: af utskotten — bviika, i förbigående stgdt, ofta försökt och ofta lyckats att växa riksstånden öfver hufvudet — :ker efter samma mått som tillförene, och att, der de äro att tillgå, redan begagnande subjekter dertill åter i främsta rummet uppsökas. Specifkationen af roilernas utdelning kan här vara öfverflödig; tiden må utvisa, om icke spådomen i det hela slår in. Vi komma nu till betraktelsen öfver de ämnen, som böra blifva föremål för Ständernes behandling. Detta erinrar oss om en väsendtlig skilnad emellsn urtima och lagtima riksdagar. De förra, tillkomna såsom en följd aflinträffsde, utomordentliga händelser, äga uti dessa på förhand en anledning till eftertanka,hvarigenom omdömena åtminstone öfver dem kunna komma till mognad, under det tillfälligheten kan ursäkta, om dåe öfriga frågor, hvilka från Rege:ingen hänskjutas till ständerne, icke äro alldeles helgjutne. En lagtima Riksdag åter, utsatt ech firke:edd i flera år, har de största anspråk på mognad i alla förslag och planer, — om dessa sednare må anses tillhöra vårt tidehvarf — och det så mycket mer, som nationen icke kan förutse, hvilka af dem, som skola blifva Regeringens kabinettsfrågor, d. v. s. sådane, om hvilkas framgång regeringen i synnerhet kan vara eller blifva angelägen. Vi söga med afsigt ckanm vara eller blifvac, emedan erfarenheten tt er från förra Riksdasen