Aftonbladet – 15 juli 1839, sida 2

4839 ÅRS INDUSTRI-EXPOSITION I PARIS. Från Redaktionens Korrespondent. (Slut fr. Lördagsbl.) Hvad som en promerad genom det långa galleriet, hvari man föret inträder, mest frapperar en, äre åtskilliga syperba yllemattor, stora nog att intaga nästan hela höjden af väggen. Det är isynnerhet en, som både genom sin storlek och sin färgprakt uppväcker hvarje förbigsiendes förvåning, och gemenligen står också hela tiden på detta ställe en sådan stim af beundrare, att man med möda ken arbeta sig igenom. Mönstret på denna matta är en med verklig artistisk fulländning utförd grupp af frukter och blommor, deri skickligt blifvit instuckna en slingrande orm med skiftande fjäll ssmt en tropisk fogel, lysande af tusen färger. Jag hehöfver icke säga, ett här råder den rikaste och mest hjerta kolorit, men hvad som förtjenar anmärkas är den smak, bvarmed konstnären förstått reda all denna grannlåt, så alt deraf blifvit barmoni och enhet, i stället för endast ett brekigt prål, såsom man finner på äldre tapisseriarbeten i samma genre. Också frågar man sig sjelf, vom det icke är synd, att ett så vackert arbete skall vara dömåt till det öde, att, utlagdt på elt förmakegolf, förtrampas af kommande och gående, sor knappast vårda böja sin nacke så mycket att skänka det en flyktig och liknöjd blick. Åtminstone borde dess underbara väfnad aldrig vidröras af annat än en fedrottnings lättsväfvande och nätta Cendrillons-sko. För öfrigt märker man i denna sal en mängd ofantliga spegelglas, färgade kristall-arbeten, bronser af alla möjliga slag och i alla förarbetningar, läderfabrikater af högsta fulländning, samt bland annat några biljarder, verkliga ungerverk af snickreri och ornamentskonst; de lära per stycke kosta flera tusen francs, men det är nog någon af dessa nya cafer, hvilka rättnu icke veta huru och på hvad sätt de skola öfverträffa bvsrandra i orientalisk lyx, som tillegnar sig dem för sina biljardssalar, ty bvad gör man icke för sina gäster! Af de öfriga salarna vill jag serskildt nämna Nn, som uteslutande är upplåten åt spinnrockarnas och väfstolarnas olika febrikster. Hvart nan här vänder sig, skådar evs öga intet anvat än sidentyger, musseliner, tyller, gaser, katuner, kasimir, kläden, flaneller, shawlar, duar, trådbärfvor, silkesdockor, ullprofver o. m. d. Jet märkvärdigaste bland allt detta äro utan vifvel en tio, tolf stera stycken, utaf olika vlör, af ett nytt slags tyg, som ännu för icke å många år sedan skulle ansetts såsom en chiver, men hvars fabrikstion nu mera synes vaa ett fullkomligt upplöst problem, och till ch med redan hafva tagit fart; jag menar: