Aftonbladet – 15 juli 1839, sida 2

) dels derföre, att tidningspressens omdöme i er sådan fråga vore af vigt, dels serskildt hvad Hr Köpten Lindeberg beträffade, att ban iemväl ugilvit ett representationsförslag, hvilket sedan blifvit af en ledamot i presteståndet vid sista riksdag, Prosten Lignell, i form al motion Jingifvet till KopvstitutionsUtskoitet. Den konversation, som härpå följde och hvarunmder flera olika åsigter yttrades, kan, då den icke ledde till omedelbart resultat, föga interessera Läsaren, men hvälfde sig imedlertid uteslutande omkring Samma ämne, hvilket således var det enda föremålet för det korta besöket. — Om Minervas s k. avittnenk hade velat, så hade de också fullkomligt kuonat underrätta henne, att de vid det atillfälliga sammantröffandeta erhöllo denna upplysning, då fråga uppstod om syftningen med besöket hos Grefve Anckarsvärd. Men hade detta skett, så hade naturligtvis Minervas egna ornamenter gått förlorade. — EE Dösligt Allehanda innehåller i dag en korregpondentartikel från Lund, efter hvad det tyckes af samma hand, som förut från Köpenhamn tillckrifvit samma redaktion. I detta bref träffas följande: Om det innebär en väsendtlig tröst, att hafva agubbarnax på sin sida, så kan den af veserbörande finnas här vid universitet; ty gubbarne tyckas i allmänhet vara temmeligen renhåriga. I mitt förra bref har jag baft äran framställa, hur den nedgående megnificensen var bemäktigad af devotion. Om och till hvad grad den uppgående är det, är mera obekant. Men den af gubbarne, om hvars atänkesätta man bar minst anledning att tvifla, är Historiarum Professorn Hr Ebbe Samuel Bring. Lycklig den regering, som eger ett sådant stöd! Deremot: stackars Aftonblad, som har en sådan fende! — Hr B. sysselsätter sig nemligen, under sina offentliga föreläsningar, bela hbalftimman med att bevisa, det Aftonbladet icke duger, och en af hans tentamensfrågor är: cHvad tycker Herrn om Aftonbladet?v — Rotteks verldshistoria är icke heller i Hr B:s smak. Och med den skarpsinnigbet i framställningssätt Hr B. eger, ir det ej svårt att öfvertyga lärjungarne om, utt hans opinion är den rätta. Såsom ett bevis härpå skulle man kunna anföra ett stycke ar hans för icke länge sedan utgifna cOrdbok ör att befordra studerandet af Hegels skrifter, rt. Gall.a