Aftonbladet – 8 juli 1839, sida 3

en dryckeskampe, utan sit Desimna, det hennes afundsjuka sjelf inskränkt honom till dylika tidsfördrif. Men svart kom den tid, då Carl Gustaf ärofullt afskuddade sig denna förebråc!se. Så snart måltiden var slut och gästerna voro befordrade till sina sofrum, gick kronprinsen in i sin sängkammare, åtföljd af sin förtrogna Lorentz von der Linde. På bordet lig ett nyss ankommet paket från Stockholm, som innehöll porträtter af åtskilliga prinsessor, dem drottni: g Christina några dagar förut skickat till Carl Gustaf. Du ser,, sade fursten skrattande, catt min kusin och allergådigste drottning åtminstone inte will, att jag skall vara utan leksaker här i min enslighet. Hon har till och med varit så nådig i sitt sista bref, att tillkännagifva sin önskan, det jsg snart skulle välja en snaka. Det skulle vara roiigt att veta, hvad anslag hon ämnar gifva mig att föda den med, då hon hushållar så väl för tig sjelf, att hon måste ibland tillsluta sitt eget kök, och jag får här som ungkarl så godt som svälta. Nej, min kusin får uppskjuta giftermålssffärerna till er anean gång. Värre är det med Sveriges belägerhet och med min egen. Till Tyskland vill boa icke släppa mig; ty hon fruktar, att jag skall göra mig till sjelfständig furste. I rådet vill hon icke hafva mig; hon tål ej att höra sanningens språk, det jag vore tvungen att föra. Pi Sveriges fasta land vigar jag knappt sätta min fot; då skulle folket skocka sig kring mig och kan hända göra upprorx. cMen om nu uppror ej kan undvikas, sade von der Linde; cbetrycket är för stort och — aJag vet hvad du vill sägs,, svarade Carl Gustaf. cUppmaningar regna på mig från slla båll. Men så länge det mig är möjligt, skall jag behålla troheten mot min välgörerska och drottning. Tvingar nödem mig att uppträda, så vill jag blifva medlare och förmå drottringen att införa de för hennes rike nödiga reformernx. Det kommer an derpi,, svsrade den förtrogne, om ers furstliga nåde får tid till så afmätta mått och steg. Lit bara ett bref af de missnöjda, eller denna olycksaliga Messemi skrift råka i den högre adeins händer, och då kan eders fursiliga nåde sjelf betänka, bur det gåra. aJa, jag vet, att jag lefver på hoppet att blifva ett bufvud längre eller kortare sade Csrl Gustaf. aMen som en råtte i en fälla skeil jag väl icke fångas heiler. Christina må akta sig ett väcka björnen, som sofvern. Utsigten fråg den kammare, der fursten och hans förtrogna sutto, var vidsträckt utöfver parkerna och utit sjön. En bit sågs landa i månskenet och en främmande skynda upp åt slottet. Snart kördes ett gixdt sorl i de yttre rummen. Det hördes tydligen, att Carl Gustafs förtrogna hetjening träffat en gammal bekant. Nu inträdde hofmåstaren och anmälde löjtnant Elof Eriksson. Med glädje mottog fursten sin fordna stridskamrat och räddare, mer denne var så uttröttad, att ban knappt kurade tala, och så snart han kysst furstens band, nedsjönk han på en stol. , sDu miste gjort en Marche forcee min gamle kamraty, sade Carl Gustaf skrattande. aDet har gitt genom natt och deg. ers furstliga nåde,, svarads löjtnanten. aKanske det kunde ock så behöfvass. — Härmed framtog han och öfverlemnade åt fursten det medförda brefvetz. Carl Gustaf läste de öfverlemnsde skrifvslserna, hvilkas hufvudsakliga innehåll vi förmoda, alt läsaren föreställer sig. eFör närvarande. — Så slöt grefve Tott sitt bref eär hennes maj:t blilfven så jalouse på sin autoritet och har fattat så starka soupgoner, att ers furstliga nåde torde göra bäst att öfverskicka Messeniernas skrift, ifall den är tillbanda kommen, för att ej råka i en vidlyftig oech obehaglig querelle med drottningen och någon utaf de stora hbherrarna, af hvilka kan hända flera gerna skulle se suscessionsordningen ändrad. Men derföre må ers kongl. höghet gerna vara vid godt mod. Drottningen är så ledsen vid regeringens ärender, att hon kastar documenterna ifrån sig så snart man presenterar dem till underskrift, och säger, att det är som hon sige sjelfva bin onde. Jag vågar mitt grefliga sköldemärke på sot ett bondtorp, att hon afsäger sig kronan, så snart eders kongl. höghet justiferat sig och bon trycker sig komma med heder från saken. Hon vsör imtet annat än Jänotar 4ill da cxdra