Aftonbladet – 5 juli 1839, sida 2

HVAD FÖRSTÅS MED MINISTERIEL MAKT? I avdedning af dbrochyren: Några ord. om reformer, af en Ritzsdåagsman. Aclz, hvad det gamlas och eallenac-styrandets vänner (åtminstone Minerva och de få, som Begripa sakerna) skola hafva roligt åt diverzce förslag oeh betänkligheter från personer, som säga sig älska reformer, och af hvilka kanske några göra det uppriktigt! Hvad de skola i mjugg fägna sig åt åtskilliga projekter och inkast, som bevisa en mindre bekantskap med det koxstitutionella systemet, och som måste antingen fördröja dess erkännande till en obestämd framtid, eller ock tillvägabringa en misslyckad copia, hvars säkra verkan bhbleive att föra oss från konstitutionaliteten, i stället för att föra oss dit! Värst bråkas med en befarad brist på makt bos ministeren; och stora grundlagsförändringar sväfva, såsom afskräckande spöken, framför de bekymrades inbillning. En i allmänhet ärlig och tänkande författare bar, i en nyss utkommen ströskrift (Om Reformer i Sverige), sökt med åtskilliga citater ur grundlagen styrka, att ministerstyrelse är omöjlig utan betydliga förändringar i åtskilliga paragrafer, och serdeles, utan att göra embetsmännen mera amovibla och beroende af Ministrarna? Hvad begrepp gör sig då förf. om den makt, han vill söka åt ministrarne? Vill han bredvid de redan existerande statsmekterna (lagstiftande, verkställande och dömande) tillskapa en fjerde? Och om en dylik skulle tillskapas, af hvad natur skulle han då blifva? Kan han väl försöka neka, att hon vore ämnad till verkställande? Af den sorten skulle vi således få två. Det lärer imedlertid blifva något svårt att förklara, huru de båda verkställande makterna skulle gå bredvid hvarandra, utan att förlama eller förstöra hvarandra. Allstatsmakt