Aftonbladet – 4 juli 1839, sida 2

, plernrörelsen, — icke mera än jordeboksräntan och öfrige skatter å jordbruket, — icke mera än taxorna i England och Frankrike äro det för Sverige å andra länders konkurrenter. — Alla utskylder, Jaf hvad namn de må vara, lagda på de produktiva yrkena, hafva samma verkan att fördyra arbetsprodukterna och i dessas saluvärde ingredierar den ena afgiften som den andra. Formen för dess utgörande verkar i detta afseende ingen skillnad. — Det har blifvit yttradt, att genom exporttullen aen aobillig skillnad uppstår till förmån för den inhemeska tillverkarea, hvilken lokala förtållanden tillåta aafsättning inom riket utan de omgångar och våador, som den mindre gynnade tillverkaren af samama vara, hvilken ensamt kan påräkna afsättning autrikes, är underkastad; men på stapelstads våg gäller jern af samma stämpel och dimension lika, ehvad det säljes till inrikes konsumtion eller till export. — Utförselsafgifterna, som blifva exportörens sak, bafvåe dermed intet sammanhang. Den ena jernägaren är ock icke mera än den andra utesluten från den inrikes marknaden; och om tilläfventyrs någon jernpost å uppstadsvåg kan förmånligare realiseras till inrikes förbrukning än genom dess afsändande till skeppning, kan detta förhållande icke blifva det ringaste förärdradt genom exporttullens upphäfvande. Det kan icke skäligen anses ändamålsenligare, att komsumtionsafgifter påläggas landets egne inbyggare, än att de utsökas hos utlänningen, — förutsatt att vilkoret af varans möjliga konkurens i veridshandeln begränsar dem. Detta vilkor fordrar ovedersägligen tillämpning af ifrågavarande tullfrihets-regel för alla vällefnadsartiklar sech öfver hufrud alla sådana, som kunna antingen umbäras eller med andra ersättas. Meu ovilkorligt är det icke samma förhållande med sådana naturalister, som mer eller mindre närma sig egenskapen af nödvändighetsvaror, för hvilka behofvet ensamt, eller åtminstone med ganska ringa inverkan från andra orsaker bestämmer afsättningen. Den enskilde hushållsförvaltare, hvars inkomst endast medgifver ett visst maximi-eanslag fört. ex. vinkonsumtion, måste, då vinet blifvit dyrare, inskränka förbrukningen i förhållande dertill; men någon procents skilnad i ett amtaget mormalpris å jernet kar Icke verka till enahanda reaktion i förbrukningen. Hjulbeslaget kan under alla omständigheter hvarken blifva större eller mindre, — icke ejler fabriksmachineriet, — handtverksredskapen o. s. v. Fordrar icke täflan med andra länders likartade produktioner ovilkorligt en prisnedsättning, kan derföre en sådan nedsättning, frivilligt tillvägabragt, blifva en väl icke för producenten, men för landet känbar missräkning. Bedömandet af frågan, huruvida jernverksägare i Sverige genom tryckande pålagor äro satte ur stånd att vidare med fördel bedrifva deres tillverkning, hbvilar kbufvudsakligen på utredandet af följande omständigheter: 4:0 em tillverkningen förlerat något af sitt fordna handelsvärde; 2:o em utförselsafgifterna kommit i något större missförbållande till detta värde, och 3:o om varans afsättning i allmänhet minskats. Enligt uppgift från vederbörande vågkontor har i Steckholm lägsta Skeppningspriset å ordinärt stångjern varit: r 4825 per Skeppund Rdr 45 8. 4894 435 32. 48925 49 24. 41826 47 40. 1827 49 — 13828 48 — 4829 417 — 14830 46 — 1831 45 8. 41832 46 — 18353 416 — 1834 46 — 4835 16 — 1836 49 — 4857 47 — 418358 16 46. Som i medeltal för året gör 46 Rdr 59 sk. Tages här jemväl i beräkning Göthebergs lägsta skeppningspris under förr berörda tid, uppkommer i durchscbnitt ett medelpris för året af 47 Rdr 4 sk. 7 V, rst. — Det nu gällaede skeppningspriset å ordirärt ståggjern moteras i Stockholm 48 Rår, Götheborg 48 Rdr 24 sk. Från år 4730 till 1789 var stångjernet upptaget till ett tullvärde af 40 daler silfvermynt skepp., hvarå helfria tullen utgjorde 40 proc. — Derförutan erlades såsom licent 4 proc. å ordinärt stångjern och 6 proc. å Öregrundsjern samt sjörättspenvingar 4 öre, armpennirgar 2 öre ock extra licent 8 å 46 öre å hvart 400 daler Smt af varans värde. Vid 1782 års taxereglering fastställdes ett tullvärde af 5 Rdr 46 sk. (i silfver) och helfria utförsel!stullen till 21 sk. 4 rst. eller 43 !, procent, braremot förenämnda serskilda afgifter försvunno. r 4799 ökades 2fgiftem till 24 sk., som på samma tullvärde utgjorde 45 precend, men nedsattes 4846 till 192 sk. Hamb. b2ako och 48924 till 4 procent å etttullvärde af 46 Rdr 42 sk. Svenskt banko. Uti 4826 och 1830 årens tulltaxer var denna afgift bestämde till 36 sk. banko, men minskades 1835 till 59 sk. Genom en författnirg af den 8 Maj 4798 blet ock en serskild afgift till sjöfartens fredande stadgad, som, sedermera kärd under namn af konvoyafgift, medelst 42355 års taxa bestämdes till 5 sk. skeppund för allt jern; men denna afgift, efter det cen blifvit till hälften nedsatt, upphörde å utgåsen —