Aftonbladet – 4 juli 1839, sida 2

nat hafva för ändamål, att ckompromettera någon, eller utgålt på cironi,, som relatione hvarkem innebär det minsta stötande, eller, så som Minerva uttrycker sig, någon galimatias och det icke torde behöfva tilliggas, att vå afsigt omöjligen kunnat vara att såra den i tid ningen icke namngifne talaren, som är en a våra personliga och mest högaktade vänner Skulle detta imedlertid hafva skett, så är de Jen skyrdighet, som vi med nöje fullgöre, at derför offentligen anhålla om hans ursäkt. V Ikunne likväl härvid ej underlåta att justers i stskilliga oriktigheter som förekomma i de ofriga af Minervas artikel, hvarföre vi derui citera följande: Omc, säger Minerva, uti Aftenbladets uppgif. iter och uti dess redaktion af det såkallade tale I skulle finnas oriktigheter, som af alla tillstädesjovarande kunna vitserdas, så är ett slikt förhållande I p8å mycket oförlåtligare, som Aftonbladets Egare och Öfverstyresman var sjelf, med familj. närvarande, och så myeket mindre eaknade tillfälle, att förvissa sig om, huru allting tillgick, som han sjelf, eburu fiende till alla slags utsväfnisgar, likväl lät bjuda sög till att, ur den föranstaitade bålen, dricka åtminstone två glas, för de begge skålar, som vidare komme2 att omförmälas.u — — — 2:0o Det är konstateradt, att bålens tillagning och tömmande, äftensom, i otvunget sammanhang dermed, utväljandet — om man så vill — af en Ordförande, och dennes framsägande, icke af ett tal, men af några oförberedda oeh oförställda yttranden, hede sin grund deri, att dagen var Ko: nuongens namnsdag, ocn att sällskapet ville fira den på det enda sätt, som midt på bafvet stod till buds. Datta är i Aftonbladet hel: och hållet förtegadt, och likväl dracks skålen, förmodligen för attl icke göra sig siagulier, jemväl af den ptillstädesvarande Afciombladsfursten sjelf, hvilken dervid till och med gjorde gester, uttryekande asilt deltagande uti den synbara allmänna sinnesstämningen. Efter denna skål uppstämdes falksången af samma Harmoniska Sällskapsc ledamöter, som af Aftonbladet uti allmänna ordalag förmälas kafva, ounder återstoden af aftonen sjungita sånger.e Sedermera dracks också skål för det vackra könet, hvervid Aftenbladsfursten, som sjelf prepresenterade, vi tro hälften af Sällskapets om bord varande wackrare del, framträdde och förmälde sig vara anmodad att tacka för skålen. Ehuru en stor del af allt detta föga kan intressera den större allmänheten, torde likväl läsaren uti de ofvanstående uppgifternas beskaffenhet inse ett giltigt skäl, hvarföre vi ej böra helt och hållet förbigå dem. Det är nemligen väl en sanning, att egaren af Aftonbladet var med om bord, men deremot är det ett misstag, att ban alät bjuda sig åtminstone på två glas. Nämnde person befann sig nemligen, då bålarne intogos, hvilket ej skedde af hela, utan kanske omkring hälften af sällskapet, och utan att någon hördes serskildt dermed tillkännagifva det ändamål, Minerva nu efteråt af begripliga skäl uppgi!ver, nere i salongen, och gick först upp, då han fick höra en sång upptsämmas, hvilken var den gamla folksången. Han kom således hvarken att sjelf afhöra det omnämnda talet, som då redan var förbi, (och detta är skälet hvarföre uttrycket att det lärer hållits användes i beskrifningen), ej heller att deltaga i någon skål eller göra de ,gestera, som Minerva förmäler, hvilken uppgift helt och hållet är en afri fantasin. Efter en längre stund, hvarunder sångerna fortsatts, hade samma ledamöter al sällskapet, som deltogo i bålarne, den artigheten att dricka, icke adet vackra könets,, utan de om bord varande damernas skål. Det var för denna skål, som Aftonbladets Redaktör, på avmodan, framförde damernas tacksägelse, och det var då, som han, efter en vid sådana tillfällen vanlig plägsed, vid framförandet af tacksägelsen, tog ett glas, slog några droppar deri ur bålen och tömde dem, utan alt han sedermera ansåg grannlagenheten ens tillåta att derför erbjuda någon betalning. Han tror sg för öfrigt vara öfver misstankan, att snålheten att få dricka ett halft glas för intet, på något sätt utgjort anledningen härtill. För den, som genomläser Minervanummern i dess helhet, är det imedlertid ej svårt att se, att allt detta egentligen varit en bisak i hennes artikel och endast utgjort en svepanledning, för att få skjuta fram, bvad hon vill halva ansedt såsom hufvudändamålet med häde balarna och talet. De som voro med vid tullföllet kunna bäst yttra sig, huru mycket häraf, äfvensom af den asynbara allmänna sinnesstämningen, för tillfället belöpte sig på det ena eller andra föremålet. ,