Aftonbladet – 3 juli 1839, sida 3

Sverige! Huru sväfvade ej för min barndoms fantasi bilden af ett nytt Grekland, som jag skulle hitflytta! Vid Fynrisåns vågor, vid Mälarns stränder skulle Athöns lugder och de Florentinska löfsalarna åter grönska och blomma. Allt hvad Europa äger snillrikt, skulle jag samla omkring min tron. Jag ville genom ljusets maht tvinga ett folk, bestående af en rofiysten adel, pedantiska skollärda och en upprorisk allmoge, att intaga ett rum bland snilets och smakens mest gynnade slägter och försvara sin plats bland Perikles och Mediceernas landsmän. Jag wille hitföra renade kunskaper, mildare seder veh förädlade nöjen. Mitt folk hör vara mätt på krigets ära, tänkte jag, nu bör tiden för en skönare uppblomstring vara kommen och Christinas namn skall gå till efterverlden med ovanskligare ära än någon al dess förfäders., oo Här inträffade en ling dyster paus — en tår trängde fram med vild i Christinas ögon. — Så tänkte jag, Gudar, huru har jag icke hedragit mig! Belönar jag förtjeuta krigare, vill jag hålla mitt rikes första stånd i ära, så skriker man på partiskhet, på glömska af folkets väl. IHitlocker jag de snillen, som annars med öppna armar skulle blifvit mottagna i hvarje annat land, så börjar den garnia svenska afunden att skrika öfver väld och glömska af inländsk förtjenst. Rår jag då för det, mina herrar doktorer, professorer, prester och biskopar etc., att J ären lärda perukstockar, utan smak allesamman? Mea hvad behöfver man upplysning i Sverige, blott man kan behålla några daler silfvermynt? Och dessa nöjen, som man skriker så mycket öfver. Jag önskade visa mitt folk, alt det kan gifvas ädlare tidsfördrif än bägaren eller alagsmålen på gztan. Jag ville inbjuda er, J herrliga sångmör, som hafven uts gjort mitt lifs fröjd och tröst, hit öfver il Sverige, och trodde att mitt folk med öppna armar skulie emottaga er. Hvad blir min lön? Förstörerska af landets välstånd, förderfvarinna af de goda gamla sederna kallar man mig. Länge har man mumleat och jag bar föraktat det; men nu börjar man med öppna smädelser, med uppmaning till revolt. Nu är då tid, om så gäller, att taga till svärdet. Ilärvid gjorde drottpingen en häftig rörelse med handen, och det första bladet i Cartlesii bok flög upp, söm innehöll deditioren till Kurfurstinnan Elisabeth, Drottningen af Böhmen. Christinas blick bvilade länge, och med en viss rörelse på bokstäfverna. Nej, min goda kusin,. sade kon ämdtligen, esåsom du skall jeg ickesluta. Sverges spira skall ingen rycka mig ur handen, om jeg ej frivilligt bortgifver den. Sveriges krona kan jag umbhbärs; ty jag är i alla fall drottming i vetenskapernas verid; men utsträckes någon hand att i förtid tage den, så afhugger jag fingrarna., Mu vände sig hennes bliek bastigt till ett porträtt af Prins Carl Gustaf på viggen; hennes ögon flammade och kennes hand knöt sig krampaktigt. Du lilla borgmästare, utropade bon, som jag för länge sedan kunnat skicka bort till dina torpställem vid Rhenströmmen att plantera rofvor! Du kröp och liggde om min hand; den kunde jag icke gifva dig. Mer jag gaf dig det bästa du kunde begära, säkerhet om Sverges krona, och nu vill du kanske göra uppror. Akta dig väl, jag är Carl IX:s sondotter; ännu lefver en Elisabeth af England, sem kar hafva em scbarott till bands åt en grefve Essex.y (Forts. följer.)