Aftonbladet – 29 juni 1839, sida 3

mans åt Carl Gustaf och sjelf resa bort åt de södra länderna. Kanske det vore så godl detn. aTyst ropade en ung muntergök, låt os ej tala vidare om så farliga statssaker. kbLefve I Drottningen och må alla hennes nya adelsmän väl trifvas! Veten j ej, att farbror Holm i går fick adelsbref. Så mycket uträttar nål och ltråd. Nu heter han Lejoneronay. ciivad säger du? Holm adlad, utropade en annan. cNå så adjös med mina fyra daler, jsom jag vann af honom på sista kägelspelet,. cDem slipper du nog, svarade en annan. — aMen nu vilja vi dricka en skål för vår medbroder, som hädanfarit att öka hedningarna. Hurra för Hr Lejoneronaa. Och härmed började han tralla: Har du sett någon skräddare framrida Med nål i armen och tråd i barmen och pressjernet vid sida. De flesta gapskrattade och sjöngo med, andra hviskade sins emellan tyst och förtrytsamt om den nya stindsuppböjelsen. Under detta sorl inträdde Löjtnant Elof i rummet och borgarne reste sig mangrant att helsa honom. Han besvarade hälsningen med artighet, och framgick till det bord, der hars fader satt i ett tyst sawtsl med den välmående klädesväfvaren Jon Olsson, hvars dotter Catharina (i parenthes sagt), hade ett godt öga till der raske krigaren och han till henne, utan att respective föräldrar hade just något annat deremot, än en Önskan, att löjtnanten skulle få vidare befordran. Nu skakade han vänligt de begge gubbarnas hand, och fadren frågade straxt: nå, är nu allt stilla; har du dina fångar i godt förvar?. De äro på fri fot igen,, svarade löjtnanten. sÖlverståthållaren begal sig genast upp till Drottningen, för att afgifva berättelse om tumultet, och kom tillbaka med det besked, att herrarna skulle straxt lössläppas, med tillsägelse från hennes Maj:t att ej en annan gång så saklöst ofreda hennes borgare. Man får ej så klappa det hvita barnet, tillade hennes meaj:t, aatt man glömmer det svartan. aJag kunde väl tro det, sade fadren med en rycknivg på axlarne, att så skulie gå. Hade någon utaf oss borgersmän föröfvat ett sådant öfvervåld, hade han väl fått hålla handklåfvar och black, och kamske jungfrukyssen på köpet tillgodo. Men det är rätt väl, att luguet bar kommit åter så länge. Och tacka du Gud, min son, som sjelf slapp så väl ifrån ssken; att handskas med adelsvalparna är farligt nu för tidevn. eJag gick i min kallelses värf, svarade löjtnanten stolt, cech drottningen har icke ogillat mitt uppförande. Vill någon annan mig något, så står jag och min klinga till tjenst när som hälstp. Godt sade den tillåmnade svärfadren, nu går jog hem. Skulle icke min bror och löjtnanten vilja följa mig och taga en liten eftonvard? . De trenne vännerna gingo till svärfadrens hus, der den trefliga husmodern och den vackra Chatrina belt vänligt emottogo dem. Den smärta, blonda flickan hade varit i stor ångest hela qvällen för sia fästman, hvilken hon visste ganska väl, måste våga sig ut i tumultet. Nu skyndade hon, sedan hen helt blygt nigit för de kommande och rodnande gifvit Elof handen, att framsätta det bästa, som huset förmådde. En god oxstek kom på bordet, hvarefter följde en ganska grann mjölkbunke,vid hvars sida vänskapligt den snygga brödkorgen stod. Sist ipkom ett fat med god frukt, som mor i huset framsatte, ej utan skryt för sin goda källare, som kunde flera år igenom bevara frukt väl. Oistånkan, denne tidens så högst nödvändiga reqvisitum, gjorde straxt sin rund bland gästerna och i glädjen deröfver, scm an sade, att man kommit väl ifrån denna så arliga afton, gick far sjelf ner i källaren och bar högtidligt upp en flaska gamrmmislt renskt vin, öfverböljdt af spindelväf, som der aft husrum i flera år. Några andra af husets vänner voro äfven närvarande; ty ett par af husmedrens mjölk — och ikon-systrar (ty kaffe och the brukades ej af le sköna på den tiden) bade infunnit sig, för tt fördrifva sqvallerstunden ech blefvo qvarjudna. Bordsamtalet engick då som öfverallt idens läglighet, det vill oäga på vårt språk daen3 nyheter. Ack är det saxst som man sägers, ropade n af gummorna, alt man i Götheborg har sett tt tåg af svarta riddare i luften och alt miakel skett uti Halmstad? aBevare oss Gudlc sade den andra, cja ja här lstunda visst stora ting. Huru kan ett såant Sodom, som Stockholm, bestå, när borarflickor smyga sig in i hederliga bus och varlemna barn, som jag hörde i går, att det