Aftonbladet – 22 juni 1839, sida 2

kunna afskaffas. Hofrätten öfver Skåne och Blekinge yttrar: att, angående detta straffs icke-rättmätighet, torde I meningarna numera vara mindre delade, hvik ket äfven framkallat den nästan allmänna önskan, att ifrågavarande straff måtte ur alla länders, med anspråk på civilisation, lagböcker mer och mer försvinna. När erfarenheten, säger Hofrätten vidare, här bekräftat användbarheten af penitentiärsystemet i hela dess omfång, blir tiden troligen inne att ställa i fråga dödsstraffets totala afskaffende. Ea ledamot, Hr Berg von Linde, har dock ansett detta straff icke böra bibehållas för annat brott, än uppsåtligt (?) mord. Äfven har samme ledamot anfört, att det nära nog syntes innefatta en motsägelse, att i en tid, då man åtminstone derom är ense, att ifrågavarande straff bör i möjligaste måtto inskränkas, för att sedermera ii en framtid alldeles kunna afskaffas, genom lag förordna om inrättandet af ett förut här i landet okändt mordinstrument, hvarföre menskligheten måste rysa, nemligen guillotinen. ) Svea Hofrätt deremot anser staten med rätta kunna ålägga dödsstraff och anmärker, att dess borttagande, der sådant skett, visat sig vara skadligt. Götha Hofrätt hyser ieke eller tvifvel om rätmätigheten af detta straffs åläggande och tror, att statens säkerhet och medborgares skygd fordra detsammas bibehållande, såsom det verksammast psykologiskt afskräcksnde. Samtlige Hofrätterne instämma deri, att, i enligbet med lagförslaget, alla qvalificerade dödsstraff, eller tillsatser dervid, böra ur lagen försvinna. Att på sätt åtskilliga främmande lagar antagit, skärpa dödsstraffet genom delinqventens klädsel på ett eget sätt, har Svea H.R. samt Hofrätten öfver Skåne och Blekinge ansett icke böra här införas, emedan enda resultatet deraf vore, att allmänheten retades att åskåda sådana afrättningar, hvilket Svea Hofrätt trott snarare böra förekommas än nya anledningar dertill lemnas. Svea Hofrätt samt Hofrätten öfver Skåne och Blekinge tillstyrka, att af de redan befintlige korrektionsinrättningarne en eller flere må organiseras i enlighet med de grunder, hvarå penitentiärsystemet hvilar. En sådan organisering anser sistnämnde Hofrätt vara öfverensstämmande med det af Kongl. Maj:t och Rikets Ständer år 4843 fattade beslut samt icke kunna annorlunda anses, än som en fortsatt verkställighet deraf. Genom ofvannämnde beslut finna så väl Hofrätten öfver Skåne och Blekinge som Götha Hofrätt lagstiftande makten redan hafva antagit de grunder, hvarifrån Logkommittcens föreslagne system utgår, och då ändamålet blifvit godkändt, tror Hofrätten öfver Skåne och Blekinge, medel äfven böra finnas till detsams mas ernående. Oansedt alla de brister, mean trott sig finna i korrektionsinrättningarna, anser Götha Hofrätt det dock icke kunna bestridas, att de för samhället varit välgörande. Att de icke kunnat uppfylla sin bestämmelse, tror Hofrätten hufvudsakligen böra bärledas från ofullkomligheten i nu gällande strafflsgar och straffanstalter samt missförhållandet imellan dessa och korrektionssystemet, som miste blifva en nödvändig följd af de olika och hvareannan motsatta grunder, hvarpå straff och korrektionsanstalterne för närvarande hvila, i thy att desamma2, långt ifrån att räcka hvarandra handen till befordrande af straffets egentliga och förnämsta ändamål, brottslingens förbättring, tvertsom derutinnan alldeles motverka hvarandra. Hofrätten anser det ligga utom möjlighetens gräns, att i strafflagarna åstadkomma någon väsendtlig förbättring, såvida ej straffanstalter 1 öfverensstämmelse med lagförslaget införas. Af alla straff anser Svea HofRätt frihetastraffen vara de ändamålsenligaste och lämpligaste. I afseende på det af Lagkomiiten föreslagne penitentiärsystem anmärker HofRätten att, såvidt den kände, detsamma icke blifvit i någon stat af betydenhet fullkomligen infördt såsom det hufvudsakligaste straffsättet, utan vore det egentligen att anse som ett försök. I hela sin vidd tillämpadt, anför HofRätten vidare, på sätt komitten föreslagit, skulle äfven antagandet deraf medföra väsendtliga svårigheter, särdeles genom de derifrån oskiljaktiga högst betydliga kostnader samt. noggranheten vid valet af den styrelse, som å hvarje straffinrättning skall bafva närmaste tillsyn och vård. Framgången af dessa inrättningar beror hufvudsakligen på nitet och uppmärksamheten hos en sådan lokalstyrelse, som måste med nästan enthueiasm utföra sina åligganden. Flere af ilrågavarande ) Fråga lärer för flera år sedan hafva uppati em förbrytares degortation och upderhandling i sådant afseende öppnades med England; m kostnaden var så hetvdlig. ait man efatad fr.