Aftonbladet – 14 juni 1839, sida 2

mera skarp än förut. Och hvad bevisa dessutom Koalitionens kommunikationer, genom Grefve Anckarsvärd, med utgilvarne af de astora tidningarna, och med utgifvaren af Veckobladet och Kapten Lindeberg? Kan väl någon låta inbilla sig annat, än att dessa ouverturer haft en gemensam opposition i sigte, och att för Koalitionen vinna de wustora, tidningarnas stöd? Och, till råga på allt, yttrar ju Aftonbladet sjelft om Koalitionen med egna ord isista Onsdagsnumret, att det varit cen länge förcutsedd och förmodad händelse, att åtskillige apersoner med inflytelse skulle komma att uppaträda nästa Riksdag, för att lillvägabringa en acförändring iden nuvarande Rådgifvare-persoanalen, samt wusystemet. Ensaimt detta yttrande af Aftonbladet är tillräckligt att häfva alla tvifvelsmål; ty en förening, ingången för att åstadkomma en förändring i HKådgilvarepersonalen och hbela styrelsesystemet, är väl opposition om något kan kallas opposition. Den vore till och med ganska konstitutionell, ty bvarje konstitutionell opposition åsyftar ej annat, om den ej syntes fela mot den första grundsatsen för både konstitutionella och ickekonstitutionella styrelser, emot den grundsats af ära, tro och moralitet, på hviken hvarje styrelse, af hvad namn som helst, måste vara byggd: att tjenare icke med intriger och kabaler skola svika den styrelse, af hvars förtroende de fortfarande mottaga bevis och åtnjuta lön; — en grundsats lika helig inom staten, som inom familjen. aDen vigtigaste frågan är imedlertid: hvad förtroende förtjenar en så beskaffad opposition ? aSkulle man ej ganska naturligt kunna falla på den tanken, att Koalitionen i tysthet till. kommit med höga vederbörandes goda minne, och att planen dermed icke vore någon annan, än att på detta sätt uti Regeringens egna händer chabilt, spela ledningen af den verkliga Riksdags-oppositionen, och genom en slik manöver göra denna oskadlig? Det kan ej nekas, att denna mening har mycken sannolikhet för sig, helst man förut sett exempel på en dylik chabiliten, och det ej är första gången, som ajonglörer, och falska bröder blifvit ertappade i oppositionens leder. a Eller snarare: då en allvarsam räfst, efter all sannolikhet, förestår vid nästa Riksdag, skulle man ej kunna tro, att, bland de högre embetsmännen, som hotas af räfsten, några fallit på det orådet, att sjelfve begifva sig öfver till oppositionen, för att, i fall de lyckades att bemäktiga sig ledningen af denna, gifva oviljan och räfsten en riktning åt annat håll eller högre upp, samt dymedelst från sig afvända faran? Då man betänker, att om oppositionen vid Riksdagen blir det ringaste allvarlig, åtskilliga af Koalitionens medlemmar, t. ex. Friherrarne Nordin och Åkerhjelm samt Grefve Posse, ej kunna undgå dess åtanka, så har också denna mening icke mindre sannolikhet för sig. Men om sådan vore planen, emot hvilken skulle då oppositionen riktas? Och ble!ve ej på detta sätt denna förd utom området för en konstitutionell oppositions verksamhet? Hela koalitions-intrigen hade då en revolutionär syftning cch antog en karakter, som vi knappt med dess rätta namn vilja nämna. Eller ändtligen: skulle ej begge des:a planer kunna ingå uti Koalitionens syften, på det sätt, att om den sist anförda misslyckades eller ock råkade att på högre ort tagas allvarsamt, man då kastade sig öfver uti den först nämnda och undskyllde sig dermed, att man ej haft något annat syftemål, än att inpudra oppositionen, komma åt ledningen af denna och göra densamma oskadlig? Också denna mening har ej minsta sannolikheten för sig; och i hvilketdera fallet som helst vore det den verkliga eppositionen, som blefve lurad och fick betala fiolerna, i händelse den vore så dum och enfaldig, att den gick i snaran och återigen af en slik achabilite, lät narra sig. Läsaren ser nu, huru Freja bedömt denna koalition. Hvad oss beträffar, så tro vi belt enkelt dess betydelse, om den kommer till stånd, likasom anledningen dertill vara. att några personer, som icke äro alldeles blinda tör sakernas verkliga ställning, men som för öfrigt ingalunda äro några anhängare af radikal-reformer, eller egentliga oppositionsmän, vid åsy. AA SS oo FKA PR oo