Aftonbladet – 14 juni 1839, sida 2

linare väderkorn torde ingen kunna skryta af. När en fästning icke längre kan hilla sig, är det ailtid bättre att vara bland de beiägrande än bland de belägrade; och lyckas man i tid stt ömsa position, så att man bland dem, som taga in, kan erhalla en lika fördelaktig och måhända fördelaktigare plats, än man ägde bland dem, som tåga ut, så är beräkningen icke illa anlagd. Allt askommer på, att man ger noga 2kt på klockan och icke gör sitt caffalle för sent, såsom Konungen af Sachsen efter Leipzigerbataljen. fluruvida alla de, som nu under toppet af ett år och något mer, genom sina mer och mindre öppet utfalade caffallc, uppfört ett så förvånande, af Svenska Allmänheten i början icke rätt begripet, skådespel, väl gifvit akt på timvisaren, kommer framtiden otvi:velaktigt att ådagalögga. En högst egen företeelse blir deti alla falt, att bland de caffallandex och) de som söka bemäktiga sig ledningen af belägringsoperationern2, se män, som just varit verksammast med om att köra kärran i smutsen, t. ex. en Friherre Akerhjelm, hvars bekanta nit och skicklighet i anläggandet och bedrifvandet af Crusenstolpeska högmålsaktionen så hufvudsakligt bidrogo, att framhalla sista årets händelser och försätra svyrelsen i den bekymmerfulla ställning, i hvilken den nu befinner sig: en Friherre Nordin, hvars ledning af 4829 års riksdag objelpligen grundlagt allt hvad sedermera intröffat, och som, genom sitt biträde i den beryktade Trollhätte-affären, ej beller underlåtit att sedermera, med hvad han kunnat hidraga, öka styrelsens debetlista i opinionen; och slutligen en Grefve Posse, under hvars chefskap för TuHverket den stora, skandalösa balansen också i sin mån väckt missaktning och missnöje mot styrelsen. Det fattas i sanning blott, att äfven få se f. d. Chefen i Sjöförvaltningen och för Storamiralsembetets tredje afdelning, Hr Grefve Cronstedt, samt f. d. StatsSekreteraren, tillförordnade Presidenten i KommersKollegium, Hr Skogman, figurera såsom chefer för koalitionen! Men hvem vet, huru länge de komma att saknas, och om äfven de ej redan gjort sina aaffallk, fastän de funnit med sin blygsamhet mera ölverensstämmande, att icke med pukor och trumpeter gilva caffallena tillkänna, hvarigenom allmänheten gått miste om skådespelet.n Om ock med äfventyr, att än en gång, för omnämnandet af likartade fakta, blifva af den aaldragodastex Professor Palmblad i Upsala stämplad som revolutionär och Jakobin, så kan dock Red. af Freja ej underlåta att fråga: om något större och mera evident bevis på samhällsupplösning, och tillika på den höjd, till hvilken denna nu i Sverige hunnit, möjligen kan gilvas, är just den nu anförda koalitionen? Finnes väl i något annat samhälle exempel, att chefer för styrelseverken, att personer, placerade af Regenten i de vigtigaste förtroendeembeten, just under det de fortfara i utöfningen af hans förtroende, inlåta sig med oppositionen, ja söka att formera oppositionens själ och hufvud, såsom förhållandet nu uppgifves vara med den såkallade a Koalitiomnen. Skulle man ej, utan ringaste obillighet eller öfverdriit, kunna fråga: om i ett land, der så kan tillgå, någon Regering eller Styrelse finnes tili? Att f. : Öfverståthållaren m. m Friherre Sprengtporten, sedan han frånträdt sitt höga förtroendeembete, söker sig en plats i oppositionens leder, och att göra denna så betydande som möjligt, deremot är alldeles icke något att anmärka. Men att Friherre Nordin och andra, under det de ännu sitta qvar på Regeringens förtroendeplatser och der njuta lön och emolumenter, tillika eftersträfva ledningen af oppositionen eller dess bögsta förtroende, är visserligen något, så i konstitutionella som iecke-konstitutionella stater förut alldeles exempellöst. Och det var Sverige, under närvarande regim, förhehållet, att så i detta som andra hänseenden gifva verlden dylika exempel af en förr aldrig erfaren svaghet, upplösning och anarki inom styrelsen.c aMen, torde kanske någon invända, just det oerhörda och exempellösa i allt detta hevisar, att berättelsen icke kan vara grundad. På denna invändning är likväl svaret lätt. För det första ha vi ej anfört annat än hvad som en lång tid biifvit allmänt berättadt och ansett såsom fullkomligen tillförlitligt; — vi vädja hörom till bvar och en af våra kolleger, till Svenska Minerva ej mindre än till Aftonbladet och Dag