Aftonbladet – 11 juni 1839, sida 2

snart stå på bara backen, värnlösa såsom en fårskåck på öppna fältet under ett störtregn! Tantes ödmj. tjenare och nevö Q. Q. RR r—— RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Den talrika folksamling, som i går eftermiddags i flere timmar uppeböll sig vid Slottsbacken, för att få se den höga gästens ankomst, aflopp icke utan litet oväsen. Ibland de många åskådare af båda könen befann sig en äldre, elegant dam, i sidenkappa och voile, af ett välfödt och ärevördägt utseende, hvilken icke desto mindre blef förestiål för en obehaglig scen. En mängd pojkar samlade sig nemligen nedanför Logården omkring nämnda fruntimmer, började förfölja henne, drogo af henne katten och söndersleto sidenkappan, och då hon med utslaget hår flydde uppåt Slottsbacken, togo åtskillige af dem och hissade henne, under hurrarop, åtföljda af en oetalig folkskara, som undrade öfver orsaken härtill. Stutligen tillkommo Hr t. f. Öfverståthållaren samt båda Polismästarne, hvilka nästan springande måste bana sig väg genom hopen och lyckades stilla oväsendet, samt skaffa damen undan i ett hus i Bollbusgränden. Slutligen fick man veta, att det var enkan Martell, densamma, som sistl. sommar höll kaffehuset vid Jerntorget. eller det s. k. Venus-templet, hvarest fönstren då inslogos. Hvad som nu kunnat gifva anledning till dessa förnyade våldsamheter mot henne, är obekant. — Den 7 dennes dömdes uti SlottsRätten en f. d. Studerande vid namn K. till 44 degars fängelse vid vatten och bröd för patrulls öfverfallande. — För någon tid sedan uttog en åkare här i staden en korrektionist, för att begsgna honom i sin tjenst, men korrektionisten hade uppfört sig så vildsint, att husbonden slutligen måste anmäla förhållandet i Polisen, för att bli ef med sin nya dräng. Då denne i följd häraf sist! gårdag skulle häktas, emedan han icke hörsamraat kallelsen till polisen, hade han krupit upp på en foderskulle, hvarifrån hen ej kunde förmås nedkomma, oaktadt de som sökte honom skrämde honom med hotelse, att han skulle blifra skjuten, om ban icke gaf sig godvilligt. Slutligen hittade raan i stället på det rådet, att skicka efter en bränvinsflaska och bjuda honom komma ned och taga en sup. Detta universalmedel bjelpte och han begaf sig genast ned af skullen, i hopp om traktering. Då han imedlertid fann sig bedragea, blef han så ond, att han kastade sig på marken, föregaf sig vara sjuk och be-gärde, alt läkare måtte efterskickas; detta blef äfven efterkommet på det viset, att en patrull i stället blef reqvirerad, som förde honom till Stadshuset. — Uti tidaingarna har några gånger förut varit pämndt om en persom vid namn Sundqrist, som klagat deröfver, att han af Polisuppsyningsmannen Forssberg blifvit olagligen belagd med handklofvar och fått behålla dem i 41 dygn, för att dymedelst tvingas till bekännelse om en stöld, för hvilken ban varit angifven. Några liknelser lära äfven varit för handen, att Sundqvist för någon tid sedan varit delaktig i en stöld. Ircedlertid hafva dessa anledningar befumnits så obestämda och svaga, att uppsyningsmannen Forssberg, då saken i går I KämnersRätten förevar, förklarades skyldig träda i häkte, tills den afSundqvist anställda rekonvyentionstalan hianer blifva slutligen pröfvad. — Utanför ett hus vid Besvärsgatan å Södermalm lärer i går natt något större slagsmål inträffat, enligt hvad man kunde döma deraf, att gatan på morgonen på flere ställen var blodbestänkt; men slagskämparne äro ännu icke bekanta. — I natt bar inbrottsstöld blifvit begången i trenne klädstånd vid Brunnsbacken å Södermalm, tillhörige en Mamsell Strömberg. Tjufvarne synas bafva, med tillhjelp af några stockar, banat sig väg från Peter Myndes backe ned i Jernvågen, nedanför Stadshuset, emedan inbrottet skett genom fönstren, som vetta åt den sidan. Sedan en hop klädespersedlar blifvit tillgripna, lära tjufvarne uti Jernvågen klädt upp sig med det stulna godset, emedan åtskilliga gamla kläder, som icke tillbört klädståndet, der funnits qvarlemnade. — Sistl. Lördags förmiddag skedde en avnan inbrottsstörd hos en timmerman, boende vid Besvärsgatan, af trenne manspersoner, som visade sig i huset, och när de funno både man och hustru borta, uppbröto dörren och borttogo allt redbart, som fanns i rummet. Hustrun hemkom straxt efteråt och märkte genast att rummet var spolieradt. Några ynglingar, som hörde kenves jemmer häröfver och påminte sig nyss förut hafva sett trenne okända persöner i husen, hvilka tagit vägen ät Skinnarviksbergen, skyndade genast efter och anträffade dem äfven riktigt uti bergen, då tvenne togo flykten, men den tredje blef gripen. Denne uppgaf sig vara en sjöman, med namnet Brand: berg. En f. d Polis-uppsyningsman, till hvilken