Aftonbladet – 30 maj 1839, sida 2

jta VelRlatlua TPTifat peEutlivi 2 SAS MI St Me por och kortbyxor, samt öfver bröstet en lång och massif gul kedja, med en derifrån nästan ner på magen dinglande rund metallbricka, de der på hvar sin stol, sedesamt och stilla såsom ett par mannequiner, suto och småblundade pedanföre presidentens kateder. Akademiernes ledamöter voro närvarande till ett antal af, jag kunde tycka, omkring bundra, hvilka i sina originella ledamotsuniformer, svart med ofantligt rikt, nästan hela rocken betäckande grönt broderi, tillsammans på sina, amfiteatraliskt anordnade bänkar företedde anblicken af en gräsmatta, derur det röda bederslegionsbandet bär och der framstack såsom en neglika elier pionknopp. Åtskilliga notabiliteter förmärktes häribland, så väl konstnärer, som vetenskapsmän och litteratörer. Ett hufvud högre än de flesta, och utmärkt framför alla genom sitt karakteristiska och talande ansigte, innehade Arago, vetenskapsakademiens sekreterare, platsen till höger om ordföranden. För hvarje ny gång jag sett Arago, har jag blifvit allt fastare öfvertygad, att det är en man, som under andra förhållanden skulle blifvit en Napoleon eller en Washington. Man kan icke misstaga sig på detta verkliga Jupitershufvud med e blixtran de, mörka ögonen, den krökta näsan, de ailversamma dragen och den höghvälfda pannan, att der bor en mäktig själ derinom. Det andas så ofantligt mycket genialitet, skarpsinne och sundt förnuft, men tillika så mycket vilja och energi. Man känner, huru han, ännu en ung elev af polytekniska skolan, vid tillfället af Napoleons kröning, uti värman af sin förtrytelse öfver detta steg af republikens son, satte sig i spetsen för sina kamrater, för att göra en ofantlig protest deremot. Napoleon, som förstod att behandla folk och ungt folk i synnerbet, lät det öfverdådiga försöket passera utan den efterföljd, som, strärgt taget, bort vara oundviklig; imedlertid var d-n militäriska banan härefter omöjlig för den entusiastiske ynglingen, och Frankrike har denna omständighet att tacka för sin mingsidigaste vetenskapsman och tänhare. Slöndigt sysse!satt med sina astronomiska observationer och kalkyler samt med de aldrig hvilande arbetena som vetenskapsakademiens sekreterare, synes han nu för tiden sällan i deputeradekammaren. Så fort någon gång striden öfvergår frin de smärre intressena för dagen till någon af de stora mensklighetens frågor, är han likväl säkert på sin plats, för ati med sin elektriserande svada och sin kosmopolitiska bildning kämpa för framskridandets sak. Utmärkt skriftställare äfven utom den strängare vetenskapen, deltager han tillika, så vidt hans tid tillåter, i den demokratiska litteraturen, och man läser tid efter annan i revyer och andra periodiska arbeten uppsatser sf hans band uti statistik, statsekonomi, folkuppostran cch annat, de der sätta honom icke mindre bögt som statsman, än buns rent vetenskapliga verk såsom lärd. För att återkomma till Institutet och dess session, miste jag bland flera opuscula, som dervid upplästes, icke underlåta att anföra eu 11 res högst karakteristiskt urder navn af ;Dasg uppfinning, ett poem i vederbörliga elexendriner, som, förfittadt af en utaf Franska akademiens ledamöter, Nepomuctne Lemercier, af skalden sjelf med utspädning af en god dosis seckervatten högtidligt dehklamerades. I ivspirationens yra besjöng han, denne Apollos son, hurosom Herr Daguerre, — ni känner den ujptäckt hon nyligen gjortaf ljussträlarnas age:ande på en viss grundberednirg, och den envändning han deraf gör för ett eget slogs gravyr — bhurusom Daguerre, den värde manner, sedan längre tid varit dödligt kär i ingenting mindre än en — solens dotter, vid namn, jag tror, Lampelie, med hvilken han gjort hehontskop, historien förmäler icke bur eller hvir; hurusom den gudomliga, rörd af Lans svckar, sutligen bönhört bonom ech särkt sig rer i bens urgkarlskammare, Rve S:nson, der ban bor, jag vet icke precist hvilken nummer; hurusom. det intimaste förbållende snart uppstått mellan den nred!åtande himladottern cch monsieur Daguerre, dekorationsmilaren och kemisten, derunder denne sednare ock komrit under fund med en bel hop saker af bvad i bimmelen hemliga bedrifves, synnerligast åtskilligt af solgudens, hans kära svärfars, konstmakeri. Der h2 vi reda på knuten, hur med Herr Daguer