Aftonbladet – 29 maj 1839, sida 2

REVY AF TIDNINGARNE. Uti Svenska Minerva för 1 går läses en ar tikel, som torde böra tagas ad notan, äfven en större allmänhet än den, hvilken har till gång till nämnde tidning. En anonym insän dare, sannolikt författaren till den nyss utkom na skriften: Restransakning med den så kalla de fria pressen, har i den synbara afsigten at utpuffa nämnde skrift, hvars afsättning 1 bok handeln hittills lärer varit ganska trög, begär (och äfven fått) tillstånd att i Minerva inför en kort anmälan om nämnde brochyr, sam söker deri gifva allmänheten den försäkran, at brochyrens författare gjort aden fria pressen ett obeskrifligt bekymmer. Minerva har m begagnat anledningen af denna artikel, för at upptaga och besvara en af fFestransakningen författare gjord anmärkning deröfver, att Mi nerva icke förr än som skett, och specielt un ader det rabulismen förlidet år var 1 sitt upp ahof eiler, som hon kallar det, i sin ungdoms astyrka, uppträdt deremot med samma ogillan ude reflexivner, som sedermera. Det är dett svar vi anse förtjena att reproduceras, emedaj det måhända kan förklara åtskilligt af Minerva taktik under den sednare tiden och speciel den i hennes position betydelsefulla tystnade öfver de båda vigtigaste historiskt-politisk skrifter, angående våra inre förhållanden, hvil ka sedan 50 år tillbaka varit synliga, nemlige Bidrag till Sverges Historia efter år 4310 samt Hr Cruseustolpes Vidräkning och Reform Ifall orsaken till tystnaden 1 bäda fallen vari densamma, så är detta onekligen ett fenomen som förtjenar leg sas på minnet, såsom ett a tidens tecken. e här eit utdrag af Minerva yttranden: aIfrån allraförsta början dolde vi icke, att, ehvac än kunde och skäligen borde anföras och anmärkas emot rabulist-uppträdena, i HofRättens sessionsrum och på gatorna, så var dock aniedningen dertill att söka uti Regeringens och dess organer: handlingssätt uti den Crusenstolpeska tryckfrihbets saken; och vår afsigt var verkligen, att ifrån roten utveckla bela förhåliandet med gången af den saken, hvarvid utan tvifvel resultatet hade kommit att utfalla lika ogillande, både för den cfria, pressens och Rabulisternes beteende, som sedermera Men, i betraktande deraf, att å en viss sida svagheten och pripciplösheten var, sedan de på er gårg allvarsamma och löjliga resultaten kommit : full gång, fullkomligen motsvarande öfverspändheten och principlösheten, innan dessa gifvit sig tillkänna; och i betraktande vidare deraf, att, under sågana förhållanden, som de dåvarande, det i vår lining skulle hafva varit väl obetänkt, och med skäl kunnat läggas oss till last, såsom en lättsinnighet, att understödja en för öfrigt och i sig sjell — pumera må det väl kunna erkännas — rättvis kritik af då ännu färska regeringsåtgärder, hvilka icke just voro egnade till att uthärda mycken kritik, och allraminst ifrån den rojalistiska ståndpunkten; beslöto vi oss till att hellre utsätta oss för hvad slags anmärkningar och beskyllningar som helst, än att i en så betänklig tidpunkt lägga sten på börda; ty, utan att göra rättvisa åt begge sidorna, kunde vi icke förmå oss till att uttala en mening, och rättvisan, hvad första akten angick, kunde omöjligen undgå att falla dem till last, som först hyllat passionerna, och derigenom framkallat deras yttring å den andra sidan.