Aftonbladet – 27 maj 1839, sida 3

(Insänd afskijift). Skaldens Svanesång. Se! det skumnar för mitt öga! Bojan löser upp sitt tvång; Själen sträfvar åt det Löga — I:s vill sjurga än en gång! Fast på lyrans strängar handen Surcker darrande sitt lopp, Li ågar dock ärnnu i anden ji stans eld mot himlen opp. fiksom svanen på sin bölja, T.iffal utaf jägar ns skett, flar att i kvassen dölja S.ret, som hans vinge fått. Så cex jeg bland lifvets öden, Der jag trampade min stig, Triffedes till slut af döden, Sen hen länge syftat mig! Cå ock jag med blodig smärta Blelar per uppå milt sår, fiulls I ÄV jupet af milt hjerta Sista slagen pulsen slår. Våren kommer nu tillbaka, Fjiad utur vint:ens makt, Och jag dör, och får ej smaka Aublicken utaf dess prakt!