Aftonbladet – 22 maj 1839, sida 3

Voterade mitt ja till allt, Som salig mormor mig befallt, Och höll mig stilla och beskedlig. Man vurmade i politik, Om jemnlikhet och republik Och hyllade oppositionen. Jag såg hur allting bakvändt gick Och väl behöft förnyadt skick, Men höll mig till den gamla tonen, Ty allting ändå klokast var Uti min salig mormors dar, Då man var stilla och deskedlig. Det föll mig in en vacker dag, Att träda under hymens lag; Jag fick en ung, förmögen enka. Men sedan jag i brudstol klef, Till hennes dräng förvandlad blef, Törs sällan tala, knappast tänka, Och tåligt, vid vårt eget bord, Jag lyder salig mormors ord, Att vara stilla och beskedlig. Till slut jag fick ett post-kontor, Ty min beställning som major: Man åt en yngre lofvat redan, Och bad mig nöfligt afsked ta, Hvartill jag genast sade: Ja. Vid lackan sitter jag allt sedan, Tar bref och slantar mot, med mer, Får snäsor af min post-sekter, Men är helt stilla och beskedlig. RR RK RK