Aftonbladet – 22 maj 1839, sida 3

DEN BESKEDLIGE. Än minns jag salig mormor väl, Så lång och mager, stackars själ. Hur hon en uppsatt mössa hade, Storblommig kjol och caracau Och skor med höga klackar på, Hur vänligt allvarsam hon sade, Och räckte mig en karamell Vid spiselns brasa mången qväll: Var alltid stilla och beskedlig! Jag kom bland andra gossar ut I skolan läxor fick och stut, Med skratt och tillnamn af de andra, Och hvar jag stod, och hvar jag gick En puff, en lugg, en munfisk fick, Fann dervid ingenting att klandra, Tog tåligt stryk, gaf ej igen Och följde mormors varning än, Att vara stilla och beskedlig. Jag kom som militär i krig, Gick sakta hvart man sände mig, Blef oförmärkt i striden dragen, Såg mig bestört och häpen om, På något afstånd lyckligt kom, Men blef i hast tillfångatagen; Försvaret stod ej i min magt, Jag kom ihåg hvad mormor sagt Och var helt stilla och beskedlig. Som caput för min ädla ätt Jag fick på rikssaln min pollett, Satt lyssnande till granna talen, Der ingen från sin fördel vek, Men högt om landets bästa skrek Så att det genljud gaf i salen,