Aftonbladet – 21 maj 1839, sida 3

a a kr ee ET PR KR SA RR IR skapen, alltmera närd och ursäktad, har skördat oräkneliga offer, slukat otroliga summor och skapat brottslingar och tiggare. Få orter hafva dock af demna landsförderfliga spekulation lidit kännbarare skador, än Skellefteå socken, som, genom sitt förmanliga läge för handet oeh industri, hade bort äga en behållen och välmående befolkning, hvilket den ock tillförene ägt, innan den öfversvämmande bränvinstillförseln utbredde dryckenskapslastens mångfaldiga förstörelse. Desto glädjefullare är det att förnimma, det inom nyssnämnda socken ett kraftigt förberedande steg nu vidtagits till hämmande af det öfverhandtagande förderfvet, derigenom, att der boende handlande frivilligt med hvarandra öfverenskommit, att afstå ifrån all bränvinshandel, i hvilket ädelmodiga beslut sedermera, å allmän socknestämma, samteliga Skellefteå socknemän enhälligt förklarat sig vilja deltaga — ett steg, som utan tvifvel af hvarje fosterlandets, sedlighetens och den redbara svenska allmogens vän skall anses lika hedrande för dem, som deruti deltagit, som för den nitiske själasörjare, hvilken genom sin verksamma inflytelse förberedt och tillvägabragt detsamma. Redan då Såellefteå församling (en af de vidsträcktaste och folkrikaste i riket) emuttog sin nuvarande, allmänt värderade herde (Kongl. Hofpredikanten, Prosten Nordlander) hade bränvinshandeln och dryckenskapen derstädes under flere år fortfarit att utbreda ett tilltagande ekonomiskt obestånd och sedeförderf. Med djup bedröfvelse såg den samvetsöme Läraren, huru föga han, med de kraftigaste föreställningar, förmådde uträtta emot den allmänt inritade oseden. Han kunde dock icke förmå sig att i hopplös overksamhet endast beklaga det olyckliga förhållandet, utan beslöt, att till dess motarbetande uppbjuda alla de krafter, som stodo honom till tjenst. Första året, efter sin ankomst, förrättade han sjelf alla husförbören inom sin vidsträckta församling (tillsammans 58), vid hvilka tillfällen han jemte andra kristliga förmaningar, med värme och allvar fästade folkets uppmärksamhet på dryckenskapens allmänna förargelse, och varnade på det ömaste för dess olyckor. Afven från predikstolen bestraffade han, med anda och kraft, denna afskyvärda skötesynd, och det var i synnerhet vid ett tillfälle, under marknadstiden derstädes, år 4836, som han, på 2:a Söndagen i Adventet, talade till en från när och fjerran talrikt samlad folkskara kraftiga varningsord, hvilka qvarlemnade bland åhörarne ett djupt intryck. Likväl fortfor i allmänhet samma beklagansvärda och olyckliga förhållande. Då företog sig under nästlidne Löst den omtönksame och driftige Läraren att, biträdd afsin värdige medhjelpare (nuvarande Brukspredikanten Klockhoff), på grund af tillförlitliga källor, utarbeta en faktisk berättelse om den förlust, som socknen, i ekonomiskt hänseende, blott på ett enda år (1837) lidit genom bränvinshandeln. Denna förlust uppgick, enligt de upplysningar, dem Tull-journalen lemnade om införseln (hvilken på 40 år ökats till mer än tredubbelt) och, efter gjordt afdrag af det qvantum, som ifrån socknen utfördes, samt med den lägsta, möjliga beräkning af tidspillan, rättegångskostnad i och för drycekenskap, böter, läkarevård och med:kamenter m. m., likväl till en summa af icke mindre än 37,5538 R:dr 46 sk. R:gs. Detta förhållande, närmare detaljeradt, framlade församlingens kyrkoherde uti en serskildt skrift eller proklamation, i hvilken han derjemte med sanningens starka färger tecknade den andra sidan af den bedröfliga taflan, det vidsträckta och djupa moraliska elände, som hränvinshandeln och bränvinsförtäringen alstrat och underhållit, uppmanande med eftertryck en hvar, att besinna följderna af det närvarandes olyckliga ställning, och med alla krafter motverka det onda. Denna varma och kraftfulla uppmaning lemnades icke förgälves. Socknens handlande, som redan börjat märka, att den skadliga bränvinshandeln genom allmogens utarmande snart skulle tillintetgöra all deras öfriga handeisrörelse, skyndade att med den mest hedrande beredvillighet underteckna följande af Hr Eandskamreraren Lindemark å proklamationen uppsatta förbindelse: 4 cInstämmande uti ofvan anförda ovedersägdiga beräkningar och åsigter, förbinde vi oss cpå heder och samvete, att helt och hållet af ustå från all handel med bränvin och andr