Aftonbladet – 17 maj 1839, sida 2

ke det gynsammaste för den uppträdande; då mången hade stegrat sina anspråk ända till öfverdrift. Imedlertid skola alla utan svårighet erkänna, att Fröken von Schoultz stämma ej blott bibehållit, utan äfven utvidgat sin styrka och volym. Henne djupare toner, som gå ända ned i kontra-alten, äro af en utmärkt skönhet. Äfven mellantonerna och de högre hafva hela skalan igenom klarhet och metall, dock mera i nyansen af en skär än rund klang. Dessutom äger sångerskan en ledighet och abandon — om vi få nyttja ett Fransyskt uttryck — som ger lif åt hennes framställning och gör en behaglig effekt på åhöraren. Hennes sång är för öfrigt, efter hvad vi af gårdagens debut kunde döma, mest egnad för bravursaker och de större partierna; de smärre figurerna och prydnaderna förekommo oss icke så markerade, som t. ex. hos Mamsell Juringius och ännu mera hos Fru Gelhaar. Kyrkan eller en större teater är ock af denna anledning för henne en passande konsertsai, och individualiteten af hennes röst skulle i detta afseende kunna kallas en motsats till M:ll Juringii, som företrädesvis tillhör salongen och, isynnerhet i romans-stilen, intager åhöraren ej så mycket genom volym och energi, som genom renhet och ljufhet. Den intressanta konsertgifverskan emottogs efter hvarje nummers slut af slimänhetens bifall, hvilket äfven egnades åt Mamsell Jenny Lind, som jemte henne sjöng en duett ur Norma. H. M. Drottningen och DD. KK. HH. Kronprinsen och Kronprinsessan bivistade konserten. — aa — Norrlandsposten meddelar den underrättelse, att f. d. talmannen, för Bondeståndet, Longberg, skall vara nästan återställd till helsan, efter sin svåra sjukdom. — Till förekommande af veneriska smittans spridande af utrikes ifrån ankomne skeppsbesättningar, har regeringen, den 3 förliden månad, förordnat, att innan sådan besättning tillåtes landstiga, hamnkaptenen eller den, som har uppsigt öfver hamnen, bör icke allenast i hela besättningens närvaro efterfråga, huruvida någon med nyssnämnde smitta behäftad person finnes ombord, hvilket skepparen, så vidt han är derom kunnig, bör vid 235 -rd. vite uppgifva, utan ock, då smittad person finnes, den genast under läkarevård sätta, samt dessutom månadtligen till styrelsen öfver stadens polis inberätta, att dylika förhör blifvit hållne, och huru de utfallit. — ———EOO——A