Aftonbladet – 16 maj 1839, sida 3

Herr Professor David Munck af Rosensköld har anmodat Redaktionen, att genom Aftonbladet låta till allmänhetens kunskap komma följande intressanta anmälan till subskription: Som uti den i Dagligt Allehanda införda paralel mellan Furst Talleyrand och Statsministern Grefve Mathias Rosenblad endast desse utmärkte mäns politiska karakter och embetsmannalif blifvit jemförda, men det återstår, för att fullända minnesteckningen, att äfven jemföra deras snillegåfvor, litterära förtjenster och mecenatiska ädelmod, samt deras religiösa tänkesätt och försakelse, deras pri vata lif och deras nepotism, betraktadt från både en positif och negatif sida; så har undertecknad beslutit, att, i form af brochyre, utgifva denna jemförande minnesteckning, som härmed anmäles till subskription, såvida någon Förläggare i Stockholm, med anledning af denna annonce, ville åtaga sig tryckningskostnaden, utan annat arfvode än etthundrade exemplar, som icke begäras till försäljning, utan endast till att förära åt de store männens beundrare, både i detta och främmande land. Man skall hafva all möda ospard, att med trohet och opartiskhet anställa jemförelsen; men för att vinna fullständighet i teckningen, anmodas de litterate män, som känna intressania anekdoter om desse män, att gunstbenäget gifva undertecknad del deraf, såvida autenticiteten kan bestyrkas. På det allmänheten måtte på förhand kunna bedömma arbetets plan, har untertecknad bort förklara, att jemförelsen blir icke en imitation efter Sallustii paralel mellan Cessr och Cato, emedan han eudast framställde sjelfva konstrasten i en fortsatt antithes; utan det är likheten med sina dagrar och skuggor, man velat framställa; och i detta afseende har undertecknad tagit Plutark, samt i sednare tider Holberg till mönster. Till deras underrättelse, som mena, att Holberg endast författat komedier och några andra skrifter i cet komiska slaget, må anmärkas, att Holberg utgifvit ett helt verk efter Plutarks maner. Det är väl en liten ära, att vara en efterhärmare. Men liksom Thomas i sina Areminnen imiterat Xenophons Areminnen öfver Agesilaus och Plinii Panegyris öfver Trajanus, men Svenska Akademien med god framgång tagit Thomas till sitt mönster; så finner undertecknad sig fullkomligt belåten med äran, att kunna imitera godkände författare, helst han redan från ungdomen grundligen studerat Quinetiliani afhandling de Imitatione, och dessutom redan år 4807 utgaf en akademisk afhandling de Scriptoribus latinis imitandis. Det enda, som i denna sak lär stöta andra, emedan det äfven stött honom sjelf för hufvudet, är förmätenheten att vilja bedöma så store män, då undertecknad är sjelf en ringa och fatuig man; men som jag trott mig hafva hunnit temligen längt i konsten att imitera, så har jag äfven i detta fall mönster att åberopa. En fattig Komminister understod sig att författa äreminnen öfver Birger Jarl, en obemärkt Student, att skrifva sådant öfver Sten Sture den äldre, en torftig Sekreterare, att skildra Gustaf den tores tidehvarf, och den ännu torftigare Nicander, att teckna sjelfva Napoleons bild. Det synes tvertom tillböra de ringa och obemärkta, stt teckna det stora i tiden, då de store icke sjelfye befatta sig med beskrifningen, emedan de äro tillräckligt upptagne af verkställigheten. Man skulle väl kunna invända, att här bör icke vara fråga om talangen att imitera, såsom en ganska ringa konst, utan om habil teten att smickra, såsom en vida högre och fullkomligare konst. Det medgifves: men som denna konst tager hela snillets flygt och det menskliga vettets finhet i anspråk, har undertecknad aldrig vågat studera en på en gång så hög, så ädel och så djupsinnig konst: och äfven om jag deri ville försöka mir