Aftonbladet – 16 maj 1839, sida 2

0, TO RT PR BERN fjerdedel af befolkningen i fängelse. Frågas n huru mycket prygel den bör hafva, som lyck sjeller försöker, att på eget bevåg cransonera sig gp Denna angelägna fråga behandlar Hr Grefven två ställen, nemligen pag. 43, der han ger ? prygel åt den, som försöker rymma, och 41? på tre dagar, jemte tvångströja, åt den so fllyckas, samt 200 sidor längre fram, der han. Iter dukar upp samma välfägnad, ökad med I månaders sträffportion. Hr Grefven antar doc tlatt det är nästan omöjligt att rymma ur cel el således ju mindre fara, ju — större straff. Mc tl vi låta anmärkningen falla; den som byggt 240 inya fängelser, samt från grunden ombyggt oc Yl med celler försett alla de öfriga, har väl sk Jatt förargas på folk, som tänker på — frihe Iten. Att det svåra straffet verkligen af nu ar Iltydda grund tillkommit, sluta vi äfven dera Jatt åverkan å fängelset straffas med 70 pryge 112 dagar å rad, 4 månads straffportion, me cåverkan, å person, d. v. s. våld å fångbevak ningen med blott 25 prygel — ej mer än e Il obesutten medborgare får hålla till godo för et rus eller ett tjenstebjon för visad lätja. H I Grefvens ömhet om sina häkten påminner nä Istan om Arkimedis bekanta svar: arubba ick I mina cirklar! I parenthes bör måhända anmärkas, att d (olycklige, som i mörkret råka taga fel — on sina fickor och sin grannes,, äfven njuta en lik. favör af Hr Grefven. Om snattare och tjufva föreskrifves, att de böra genast straffas, ocl icke nödgas dröja intill nästa ting,, emeda detta kan medföra långvarigt häkte. Angifve deremot någon för slagsmål, oljud (hurrning?) våldsamt lefverne, skall, cenär brottets behand. ling är af art att fordra edeligt vittnesmål, der felande endast häktas och saken öfverlemna: till domstol. Sådane felandex kunna alltså f: silta i cell ett halft år, för att vid nästa ting befrias, eller tilläfventyrs försona sina brott ena bota med sex marks böter. Men äfven detta må hafva sin giltiga förklaring; tjufmåls afdömande utan viltnens edeliga afhörande kan komma väl till pass för dem, som önska sätta man i sitt ställe; dessutom äro tjufvar svåra alt ertappa och det är ej godt, att fängelserna stå toma, hvarigenom sockenprofossen kommer att, som man säger, cigga af Sig. Men hvarföre har ej den besutina befolkningen blifvit subordinerad under den allmänna jemlikheten inför käppen? Oss synes sannolikt, att Hr Grefven och Statsrådet mot slutet tvekat, huruvida han kunde antaga för säkert, att prygelstraffet, som Gudi klagadt, hittills rönt föga sympatbi, verkligen är eller anses vara så fritt från vanära, som Hr Grefven i början af boken föreställt sig. Vi skola straxt nedanför med ett faktum ådagalägga, att en sådan tvekan ägt rum, sedan vi först sökt utreda, huru Hr Grefven och Konseljledamoten kunnat komma. på det infallet, att tveka om sin ofelbarhet. Hr Grefven utgår från den föreställningen, att vanäran härleder sig från straffet, ej från brottet. Detta kan vara riktigt nog i Hr Grefvens position på samhällets höjder, der straffet alltid väcker mera uppseende än gerningarne, och vi återfinna deri samma visa grundsats, som dikterade Regeringens proposition till Riksens Ständer om äådömande af ärans förlust för lasteligt tal mot Konungen; men nedanför nämnle höjder är den tron allmännast, att det är oroltet, som vanärar, men icke straffet, och när le mindre tänkande visa sig intagne af fördom not den, som undergått spöstraff, kommer deta i grunden deraf, att allmänna folktron anser ämnde straff tillhöra tjulvar och skälmar. Uan tvifvel bar Hr Grefven i hänseende till rygelstraffet känt sig gripen af någon dylik olktro från den tid han var subaltern och såg ämnde straff tillämpadt på de cgemenap, som tå så oändligen djupt under de högvälborne. lärifrån härleder sig nu så väl Hr Gr:s på eut tälle yttrade tanka, att prygelstraffet är nästan I lt för kränkande för militärer, som äfven fölande märkliga stadgande, som står att läsa i . I Delen, pag. 194: Mot eliten (fästningsfånge af tredje graden)! 1å aldrig prygelstraff få användas, utan att del! ;rut blifvit degraderade.n I 4f denna, med Hr Statsrådets egen ortografil; tergifns, föreskrift finner man: att hela den delle f svenska folket, som icke äger och besittert tminstone 13, eller Y;, hemman, är i rang 3