Aftonbladet – 15 maj 1839, sida 2

— ee —— ANDERS DANIELSSONS BEGRAFNING. aSist!l. Söndag begrofs Anders Danielsson. Den na likbegängelse firades enkelt och värdigt den bort gångnes i lifstiden förda, flärdfria vandel. Någr få, men uppriktiga och trofasta vänner hade sluti sig till de sörjande barnen, för att ledsaga den flyd da andens öfvergifna stofthydda till dess sista hvi lorum. Från stranden af Götha elf gick tåget lång samt öfver Wättle fiell. Den nedgående solens si sta strålar belyste högtidligt och betydelsefullt dei jettelika bautastenen, som, på höjden invid Ange reds kyrka, manande vittnar om kraftens flydda da gar. De gamla minnen, denna kolossala klippa för varar, skulle således riktas med nya, för nutider icke mindre vigtiga. Den sorgliga ceremonien för rättades af församlingens nykomne Pastor, Hr Pro sten Rhedin, till hvilken Anders Danielssons vän ner stå i stor förbindelse för de minnesord, mer hvilka Hr Prosten efter jordfästningen så värdig teknade grunddragen af den bortgångnes vandel oci karakter, och uti hvilket tal Hr Prosten, med den na hjertliga enkelhet och denna allvarets kraft, sem så väl anstår en minnestecknare, sanningsfullt och träffande skildrade det goda och redliga uppsåt, son stämplade Anders Danielssons fasta, orubbliga vilja och öfvertygelse. Det imponerande uti Prosten Rhedins föredrag, i förening med den inbrytande nattens dysterhet och ämnets vigt bidrog att gifva. åt! denna ceremoni en högtiidlgbet, som djupt skakade den varma fosterlandskänsla, hvilken gret vid den graf, hvaruti så många och så stora förhoppningar, ty värr allt för tidigt, nedgingo, men uti hvars djup tankan läser den store hijeltens sköna ord: cförfäras ej du lilla hop. Ett det starkaste norrsken man härstädes på länge sett, slutade dagens :sorgliga tafla och bidrog ännu mera att öka den högtidliga sinnesstämning, som rådde bland den aflidnes från grafven återvändande vänner. Vid återkomsten till sorgehuset anhöllo de tillstädesvarande enträget, att Hr Prosten Rhedin ville, såsom en åminnelse, till den aflidnes vänner utlemna det af honom hållna griftetalet, hvilket Hr Prosten äfven lofvade, sedan en af de närvarande tillkännagifvit sin afsigt vara att till trycket befordra detsamma, tillika med de enteckningar och historiska upplysningar, som kunde hemtas ur den Hädangångnes efterlemnade handlingar, och hvilket arbete skulle komma att försäljas till förmån för den uti ytterst torftiga omständigheter efterlefvande Enkan, -ett erbjudande, som, besynnerligt nog, öfverensstämmer med det yttersta förordnande, den aflidne i lifstiden sjelf nedskrifvit, och som följande dagen, försegladt, fanns bland hans papper. Tidningen Göthen, ur hvilken vi hemtat denna berättelse, meddelar äfven en del af den aflidnes testamente, dateradt redan 1837, och hvaraf ett utdrag här följer: a Till följd, dels af betydliga uppoffringar utaf mina enskilda tillgångar under Riksdagar och fullmäktigskaperne emellan Riksdagarne, dels af förluster, vållade af oftast lönlöse, stundom mig i ansvarighet invecklande kommissions-uppdrag, och sluteligen af borgens-utbetalningar m. m., har jag sett mitt välstånd nedsjunka till en grad, att, då jag nu bör tänka på den händelsen, att Försynen nådigt kunde hädankalla mig ifrån det jordiska lifvets bekymmer och vedermödor, jag anser mig skyldig min familj och framför allt min goda, älskade maka, som med mig troget delat desamma, att genom detta testamentariska förordnande tillkännagifva dem boets skuldsatta tillstånd, och uttrycka min yttersta vilja, på sätt här nedanföre finnes anfördt. 7:0 I det fall några af mina lärda vänner, som sänna mig, skulle besluta att säga någonting på nin graf, så ber jag dem endast skrifva den stränvaste sanning, och jag är säker derpå, likasom att len lilla boken försäljes till förmån för min olyckiga hustru och mina 2:ne oförsörjda barn, David ich Sara. 8:0 Sedan jag sålunda tillkännagifvit mina sista nskningar, återstår det mig att nedkalla den Alodes nåd öfver min goda hustru, som, under min fta långvariga frånvaro i offentliga värf och upprag, omsorgsfullt skött vårt hus, derunder iordlingställt flera nybyggnader och nyodlingar, och lå jag varit hemma alltid sökt göra mitt lif angelämt: öm maka och moder, välvillig husmoder, om med godhet och beredvillighet utöfvat gästfrieten, såsom Svenska bondehus af ålder plägat. välsignelse öfver henne och alla mina barn! Gerna förlåter jag mina politiska ovänner (ty anra har jag icke) alla de förföljelser de emot mig ökt tillvägabringa. Till mina vänner af alla klasser frambär jag min nnerliga och hjertliga tacksamhet för allt det goja, de gjort och sökt göra för ett älskadt Fäderesland (och äfven för mig enskildt); måtte de ortfara att strida för det allmännas väl. Ja! vaen Eder alltid like, vedlige fosterlandsvänner! det r: Gifven akt; tiden är inne Gud bevare Fäderneslandet! Surte i November 18537. A. Danielson. Vid Folkvännen Anders Banielssons Gra f. ; ( Uti Lunds Veckoblad 8 dennes läses under !